Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Lås, kassaskåp och kassavalv, av G. Wik - Lås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÅS. OLIKA LÅSTYPER.
459
Regeln, som i de flesta fall har rektangulär genomskärning, åstadkommer en fast
för-regling av dörren eller den del låset är fastsatt i. Vanligen åstadkommes regelns
förflyttning medelst nyckeln, men förskjutningen kan även ske medelst en knapp, som löper i ett
spår i låsblecket. Vid kassaskåp manövreras reglarna medelst ett särskilt handtag.
Inuti låset är regeln försedd med ett eller två urfrästa spår, i vilka spärrhaken faller ned.
Denna senare upplyftes sedan av nyckeln, så att regeln blir fri och skjutes fram och åter.
I den del, dörrpost etc., mot vilket fastlåsning skall ske, insättes ett slutbleck, i vilken en
för regeln passande urtagning finnes.
Ofta finnes även en extra s. k. nattregel, vilken endast kan påverkas från dörrens
insida.
För skjutdörrar kan ej en vanlig skjutbar regel användas, utan man har här en s. k.
hakregel. Denna tryckes nedåt medelst en fjäder samt är avsneddad uppåt, så att haken
lyftes, då den skjutes mot slutblecket, och nedfaller, då haket kommer innanför blecket.
Genom ett å regeln fästat handtag eller genom nyckel kan haken lyftas upp och låset
skjutas ifrån.
Kolven är den del i låset, som åstadkommer den mera tillfälliga stängningen.
Låskolvens huvud är vanligen avsneddat (snedkolv), så att kolven skjutes in, då den pressas
mot slutblecket. Kolven påverkas vidare av en fjäder, som skjuter ut densamma i
urtagningen i slutblecket, varefter låset är stängt. För att skjuta tillbaka kolven kan man
begagna sig av nyckel eller trycke, vilket senares rörelse överföres till kolven medelst en
vinkelhävarm, s. k. »nöt».
Tillhållning är varje låsdel, som har till uppgift att förhindra en förflyttning av regeln
utan att tillhållningen genom särskild nyckel är undanförd, så att regeln blir fri. Av
tillhållningar finnas två slag, det ena parallellt och det andra vinkelrätt mot nyckelaxets
rörelseriktning. Tillhållningarna, som måste vara mycket noggrant utförda, lyftas
medelst nyckeln samt återföras sedan till spärrläget medelst fjädrar. Dock finnas även
tillhållningar, som äro oberoende av fjädrar.
Säkerhetsanordningarna skola förhindra att låset medelst falska nycklar eller på
annat sätt kan öppnas. Vid enklare lås använder man de vid beskrivningen av nyckeln
angivna inriktena. Även särskilda nyckelhålslås komma ofta till användning. Vid
modernare lås ligger säkerheten mot öppnande med falsk nyckel i den kombination
till-hållarna måste bilda för att regeln skall kunna förskjutas, varom närmare angives vid
beskrivning av låsen.
Förutom ovan angivna låsdelar kommer även fjädern, vilken verkar på grund av
elasticiteten i materialet. Den kan vara spiral- eller plattfjäder, men även stångfjädrar
användas. Då fjädrarna lätt gå sönder, hava många försök gjorts att konstruera
fjäderlösa lås, och man har på senaste tiden kommit långt häri, så att verkligt tillförlitliga dylika
finnas.
Olika låstyper. Om man utgår från sättet för låsningen, kan man skilja på tre
grupper av lås, nämligen klinklås, regellås och tillhållningslås. Det enklaste klinklåset består
av en på dörren fästad stång eller klinka av plattjärn, vilken är vridbar kring en skruv
eller bult i dörren. I andra ändan finnes en knapp vänd inåt rummen, vilken tjänar till
att lyfta upp klinkan ur spärrhaken, som sitter fast i dörrposten. En i dörren över
klinkan fästad krampa hindrar klinkan att falla ned under haken då dörren är öppen.
Spärrhaken är snedskuren, så att klinkan skjutes upp på haken och av den egna tyngden
nedfaller i spärren. Utifrån öppnas låset medelst en hävarm, som går genom dörren och
un
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
