Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Fotfolkets och rytteriets stridsmedel - Gevär och gevärsammunition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I LANTKRIGET. GEVÄR OCH GEVÄRS AMMUNITION.
491
Fig. 964. Hakebössa.
Början av 1400-talet.
Enkelladdare. Till en början förefanns
knappast någon bestämd skillnad mellan tunga eldvapen,
(artilleripjäser) och eldhandvapen. De första eldvapen,
som kunna benämnas hand-vapen, fordrade nämligen två
man för att kunna handhavas. Då redan armborstet
stundom var försett med järnpipa för skjutning med
blykulor, gällde det emellertid endast att tillverka en för den
nya drivkraften tillräckligt hållfast och ej alltför tung
järnpipa, så att vapnet kunde bäras och
hanteras av en man. Uppgiften synes
hava blivit löst vid 1300-talets mitt,
då järnpipan även försågs med stock,
medgivande anläggning med vänstra
armen, under det att högra handen
med en brinnande lunta verkställde
antändningen (fig. 963). På grund av
sin tyngd måste vapnet vid
användandet ofta stödas mot en i marken
nedstucken gaffel. För att upptaga
rekylen försågs vapnet med en nedåt
riktad »hake» (fig. 964), som fästes i
bröstvärnet e. d. Härav uppstod
namnet hakébyssa (arkebuse). Under
grundläggningsarbeten å
Helgeandsholmen i Stockholm hava tvenne
eldvapen hittats (fig. 965 och 966), vilka
antagligen tillhöra 1400-talet. Dessa
två vapen stå på gränsen mellan
kanoner och handvapen. Vid rytteriet
begagnades »lätta hakar» (jfr
kar-binen), varvid haken ofta lades i ett
gaffelstöd å hästens manke.
Omkring år 1450 uppfanns
lunt-eller serpentinlåset (fig. 967) med en
bredvid fänghålet utskjutande panna
och en hane, i vars kluvna, övre
ända den brinnande luntan eller en
fnöskbit inklämdes.
Hakarna voro i allmänhet 1.9 m
långa; de lättare vägde 15 kg. och
sköto blykulor om 33 gr. I fältkriget
användes företrädesvis handbössorna,
som voro 1.1—1.2 m. långa med 33
-—41 gr. kulor.
I början av 1500-talet infördes
musköterna från Spanien. De hade i allmänhet luntlås, voro omkring 1.5 m. långa
och vägde 7.5—10 kg., men sköto likväl 67 gr. kulor.
Fig. 965, 966. Eldvapen från
1400-talet, funna på
Helgeandsholmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
