Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Fotfolkets och rytteriets stridsmedel - Gevär och gevärsammunition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494
VAPENTEKNIK.
en ringformig avsats uppkom, mot vilken kulan pressades hårt vid laddandet.
Härigenom utvidgades kulan, så att den fattade räfflorna. Styrningen blev dock osäker, då blyet
endast ofullständigt utpressades i räfflorna. En förbättring gjordes av fransmannen
Thouvenin, som 1844 uppfann tappgeväret, infört i Sverige 1848.1 kammarens botten
fanns på detta gevär en tapp, som vid laddandet inträngde i kulan genom stötar,
varigenom denna utvidgades och fattade räfflorna. Ansättningen var emellertid variabel
och därigenom blev träffsäkerheten ojämn. År 1848 försågs tappgeväret med en av
Tamisier konstruerad spetskula, som av räfflorna erhöll en bestämd rotation, varigenom
träffsäkerheten ökades. Samtidigt vann man en ökad belastning, d. v. s. förhållandet
mellan kulans vikt och dess genomskärningsarea ökades. Härigenom kunde
luftmotståndet lättare övervinnas och sålunda skottvidden och banflackheten bliva
större.
Följande år konstruerade den franske kaptenen Minié en expansionskula (fig. 973),
som i botten hade en konisk urholkning, vari en »spegel» (culot) inpressades av
krutgasen vid skottlossningen och kraftigt utvidgade kulan. År 1852
konstruerade den österrikiske artillerilöjtnanten Lorentz, efter en idé av
engelsmannen Wilkinson, en kompressionskula (fig. 974), som omgavs av
ring-formiga inskärningar och stukades vid skottlossningen, varigenom den
samtidigt vidgades.
Kompressionskulorna vunno så småningom försteget,
särskilt sedan man funnit, att kulorna vid ökad längd
stukades även utan de ringformiga inskärningarna. Under
åren 1852—63 infördes räfjlade framladdning sgevär av 10.4
—17.8 mm. kaliber i alla arméer utom Preussen.
Utgångs-hastigheten, som vid denna tid började att mätas, uppgick
i allmänhet till omkring 300 m/sek. och skottvidden till
600 å 700 m. I Sverige antogs »1860 års gevär», konstruerat,
av generalfälttygmästaren F. Wrede, med 12.17 mm. kaliber (näst den schweiziska
den minsta dåvarande gevärskalibern). Geväret hade större utgångshastighet och
flackare bana än något annat till krigsbruk antaget gevär i Europa.
Preussen hade gått andra vägar.
Ungefär samtidigt med räfflingen omsattes nämligen bakladdning sidén i praktiken,
men den trängde först senare igenom. Redan 1808 konstruerade visserligen en
gevärs-smed Pauly i Paris ett bakladdningsgevär och erhöll härför ett av Napoleon utsatt
pris, men uppfinningen blev dock glömd i Frankrike. En av Paulys arbetare var
emellertid den i gevärsteknikens historia så namnkunnige Nikolaus Dreyse. Återkommen till
Tyskland, utvecklade han den nya idén och förband den med tanken på patron samt
lyckades efter flera försök framställa det bekanta tändnålsgeväret, som 1841 fastställdes i
Preussen. Mekanismen (fig. 975) liknar de nu brukliga cylindermekanismerna, men i st. f.
tändstift fanns en tändnål — för övrigt konstruktionens största svaghet, enär
tändnå-len lätt avbröts vid inträngningen i papperspatronen (fig. 976).
Kalibern var 15.4 mm., men kulans diameter var blott 13.6 mm. Kulan vilade
emellertid i en pressad pappspegel, i vilken tändsatsen anbringades, men som i övrigt var
avsedd att ingripa i räfflorna. Då kulan lämnat mynningen, föll pappspegeln bort
till följd av luftmotståndet. Man hade sålunda stor area i loppet, varav följde stor
drivande verkan av krutet, men liten area i luften, varigenom luftmotståndet minskades.
Geväret vägde 4.7 kg., den äggformiga kulan (Langblei) vägde omkring 30 gr.; utgångs-
Fig. 973.
Expansionskula.
Fig. 974.
Kompressionskula.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
