Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Fotfolkets och rytteriets stridsmedel - Närstridsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I LANTKRIGET. NÄRSTRIDSMEDEL.
543
Enligt den franska principen har i Sverige utprövats en gevärsgranat om 330 gr.
med 80 gr. sprängladdning (defensit) och 180 m. kastvidd.
Fig. 1048. Obus å fusil
V. B.
Fig. 1049. Wurfgranate 16.
Fransmännen hava nämligen framhållit, att vikten av
deras gevärsgranat borde minskas. Därjämte anses kastvidden
böra ökas till 250 m. och en anfallsgevärsgranat böra
utexperi-menteras såsom rök- och brandgranat.
I England har man försökt använda vissa handgranater
{Mills mixtes} såsom gevärsgranater.
Principen för vinggranater var känd sedan 100 år tillbaka
och 1855 patenterad i England, men ej tillämpad i praktiken
före världskriget. År 1916 fastställdes emellertid i Tyskland en
vinggranat, benämnd Wurfgranate 16 (fig. 1049) till Granaten-
werferl6 (fig. 1050). Vinggranaten är försedd med ett mycket känsligt nedslagsrör och väger
2,1 kg., sprängladdningen (perdit) 250 gr., kastvidden uppgår till 360 m. En liknande
vinggranat (fig. 1051) har i Sverige använts till 2 cm. granatkastare. Denna vinggranat består
av granatkropp med sprängladdning och toppskruv, ihåligt skaft med 4 vingar, drivpatron
(en gevärspatronhylsa med något större laddning) samt sprängpatron liknande
handgranatens. Vid användningen trädes granatens skaft på en kastdorn med slaglåsmekanism.
Fig. 1050. Granatenwerfer 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
