Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Fotfolkets och rytteriets stridsmedel - Närstridsmedel - Följevapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546
VAPENTEKNIK.
Die Handnebelbom.be, som användes för åstadkommande av slöjor. Dimman är
icke giftig, men bombens innehåll verkar frätande på hud och kläder.
Der Nebelkasten, som väger 34 kg. och uppdelas i två bördor. Alstrandet av
dimman tager en tia av 2—3 min. i anspråk, dimväggen kvarstår i regeln 30 min. och är
icke giftig, men innehållet i lådan verkar frätande.
Der Nebeltopf, som väger 69 kg. och uppdelas i tre bördor, har dubbelt så stor verkan
som föregående.
Die Nebeltrommel, som väger 115 kg., har 4 gånger så stor verkan som Nebelkasten.
Die Anthrazen-Rauchpfanne med mörk rök och der Rauchofen med grågul rök
användas för åstadkommande av rökslöjor.
Der Naphtalin-Brandkuchen begagnas för antändning av eldhärdar och förbränning
av trävirke i skyddsrum o. d.
Tnom svenska armén stå stridsmedel av detta slag .ännu på försöksstadiet.
Fig. 1053. Canon de 37 mm. 1916, T. R.
Följevapen. Uppgift
och historik. En av de
viktigaste erfarenheterna från
världskriget är automatvapnens
utomordentliga verkan, särskilt
då de skyddas av konstgjorda
hinder. Hur kraftig
artilleriförberedelsen än varit, hur stort
antal pansarvagnar än stått till förfogande, stötte dock alltid stormtrupperna på
orubbat, lokalt motstånd under sin framryckning inom ställningsområdet och därefter
å öppna fältet. Härigenom kunde även de kraftigaste anfallsstötar brytas, i synnerhet
om fienden var grupperad på djupet med väl maskerade stödjepunkter.
Förbindelsesvårigheterna under anfall voro därjämte så stora, att infanteriet i allmänhet icke i tid
kunde påräkna artilleriunderstöd mot de hinder, som hämmade framryckningen.
Fördenskull måste infanteriet förfoga över en speciell artillerimateriel, avsedd att förstöra
eller åtminstone neutralisera det lokala motstånd, som framryckningen möter och som
undgått artilleriförberedelsen eller pansarvagnarna.
Med anledning härav antogo fransmännen 37 mm. sn. e. k. m!16 (fig. 1053), men
denna kanons stora precisions- och snabbeldsförmåga kunde icke kompensera dess ringa
projektilverkan. Dessutom kunde man icke med flackeld komma åt en motståndare
i granathål, i vilka tyskarna under Somme-slaget anordnade motståndsnästen.
Fransmännen tillgrepo då 58 mm. skyttegravsmörsaren (mortier de 58). Under motanfallen i
oktober 1916 vid Verdun avdelades 2 dylika batterier att följa infanteriet. Batterierna
förlorade 2 officerare och 50 man, endast en pjäs kom i ställning efter 18 timmar med
12 skott, men den fullständigt uttröttade personalen kunde icke öppna eld.
Efter detta nedslående resultat tillsattes åtskilliga kommissioner i Frankrike och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
