Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Artilleriets stridsmedel - Räfflade pjäser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I LANTKRIGET. RAFFLADE PJÄSER.
561
Fig. 1084, 1085. Rafflat lopp med projektil vid
införandet (vänstra fig.); efter centreringen (högra fig.).
gjutstålsp jäser och bakladdning smekanismer (fig. 1081). Projektilerna erhöllo blymantel
och pressades vid skottlossningen utan spelrum genom det med ett stort antal
skarp-kantade räfflor försedda loppet. 1859
antogos dylika kanoner för
fältartilleriet.
I Österrike övergav man redan
1863 det omedelbart efter 1859 års
krig införda systemet La Hitte och
antog det av general Lenk
föreslagna kilräffélsystemet (fig. 1084 och
1085). Projektilen var försedd med
en zinkmantel av samma yttre form
som loppets inre och kunde med
ett visst spelrum införas till loppets botten, varefter densamma medelst ansättaren
vreds åt höger, så att de excentriska bågytorna pressades mot varandra.
Härigenom uppstodo visserligen sex spelrum, men projektilen låg stadigt an mot räfflans
styrande yta.
I 1866 och 1870—71 års krig kom sålunda räfflad materiel företrädesvis till
användning. Under fransk-tyska kriget hade fransmännen två räfflade framladdningspjäser,
nämligen »canon de 4» och »canon de 12»; den senare erhölls genom räffling av »canon
obusier». Såväl till granaten som till granatkarteschen användes tidrör, temperbara
endast för 1 450 och 2 350 m.; nedslagsrör saknades. Tyskarna hade två räfflade
bak-laddningspjäser, 8 och 9 cm. kanon. Både granat och granatkartesch voro försedda
med nedslagsrör och skottvidden uppgick till 3 000 m. Batteriet bestod av 6 pjäser,
divisionen av 2 lätta och 2 tunga batterier.
Ehuru den franska fältkanonen vid krigsutbrottet 1870 var den sämsta av alla i
bruk varande kanoner, gick man i fält med fast tro på dess utmärkta egenskaper. Redan
under kriget kom emellertid en ny 85 mm. kanon, »canon de 7», i bruk. Kanonen, som
var konstruerad av överste de Reffye, de franska mitraljösernas upphovsman, var
emellertid behäftad med åtskilliga brister. Detsamma gällde en lättare kanon av system
Reffye, »canon de 5». Båda kanonerna voro av brons. Sedan man övertygat sig om
stålets överlägsenhet
över bronsen,
fastställdes emellertid 1875 en
av kapten Lahitolle
konstruerad 95 mm.
ringkanon, bestående
av ett kärnrör,
förstärkt med påkrympta
band eller ringar. Vid
de äldre
bakladdnings-pjäserna använde man
den redan 1842 av Treuille de Beaulieu föreslagna och sedan av Canet förbättrade
skruvmekanismen (fig. 1086). Skruvens yta är indelad i tre gängade och tre släta sektorer;
skruvlägets yta är indelad på motsvarande sätt. En dylik mekanism benämnes
cylinderskruv och säges hava tredelad rörelse. För mekanismens öppnande erfordras nämligen
tre rörelser: skruvens omvridning 60°, dess rätliniga utdragning till hela sin längd ur
Fig. 1086. Canets skruvmekanism.
36—230098. Uppfinningarnas bok. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
