Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Artilleriets stridsmedel - Räfflade pjäser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
VAPENTEKNIK.
Fig. 1087. Mekanism till 12 cm. kanon m/85.
mekanismläget, samt dess utsvängning. Vid utsvängningen vilar skruven i en lucka (fig.
1086) eller på en konsol (fig. 1087).
Cylinderskruven är försedd med vridbar stötbotten, som vanligen med en stjälk
lagrar i kammarskruven och genom vilken fänghålet går. Vid de första
skruvmekanismerna användes en tätskål, som var en på kammarskruvens främre yta anbragt skål av
stål eller koppar, vars kanter av gastrycket pressas mot laddningsrummets väggar och
sålunda åstadkomma tätning. Vid Lahitolles kanon kom de Bange’s tätring till
användning. Tätningen åstadkommes därigenom, att tätringen (fig. 1088), som är påträdd
stöt-bottnens stjälk, av krutgasen sammanpressas mellan stötbottnens huvud och själva
kammarskruven, varigenom den pressas hårt mot tätringsläget. Ringen, som är insydd
i segelduk och skyddad av tennskålar med mässingsskoning, utgöres av en plastisk och
elastisk massa av asbest och fårtalg.
Lahitolles 95 mm. kanon var emellertid för tung och överflyttades 1877 till
fotartilleriet. Under åren 1877—1889 erhöll nämligen det franska fältartilleriet en lätt
80 mm. och en tung 90 mm. kanon, båda av
martinstål med band av puddelstål och
försedda med skruvmekanism och de Bange’s
tätring. Även fotartilleriet erhöll de Bangens
materiel, bestående av 120 och 155 mm.
kanoner samt 155 och 220 mm. kastpjäser.
De första tyska bakladdningspjäserna
voro, enligt vad förut är nämnt, försedda
med »Kolbenverschluss», som dock hade
åtskilliga brister, bl. a. besvärligt
hand-havande och ofullständig tätning. År 1860
uppfann emellertid Kreiner i Berlin
dub-belkilmekanismen, bestående av två
rätvinkliga kilar, som införas tillsammans
vinkelrätt mot kärnlinjen i ett kilhål av
rektangulär genomskärning, varefter den bakre
kilen medelst en skruv dragés upp mot den främre, så att denna pressas fast mot loppets
bakre öppning. Även denna kil var rätt invecklad och klumpig, men 1865
konstruerade den kände järnverksägaren Fr. Krupp i Essen rundkilsmekanismen (fig. 1089).
Å denna mekanism är främre kilytan plan och vinkelrät mot kärnlinjen, den bakre
ytan är halvcylindrisk och lutar svagt mot kärnlinjen. Under rörelsen glider kilen
med denna yta mot kilhålets bakre vägg, varigenom stötbottenytan får en viss kil-
Fig. 1088. De Bange’s tätring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
