- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / V. Metallernas bearbetning, urteknik, lås, vapenteknik /
584

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Artilleriets stridsmedel - Artilleriammunition - Artilleripjäser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

584

VAPENTEKNIK.

Dubbelrören till kanonprojektiler hava vanligen avståndsindelning, men äro
stundom graderade i sekunder eller delstreck, vilket i regeln är fallet vid dubbelrör till
haubits-projektiler. För temperingens utförande användas numera temperingsmaskiner eller
automatiska, meterindelade temperingsnycklar. Vid den franska temperingsmaskinen
sticker en pryl ett hål i blyröret. De franska dubbelrören medgiva ett
maximitemperings-avstånd av 10 000 m., som synes kunna utsträckas till 12 000 å 13 000 m. Ju mera
tem-peringsmöjligheterna utsträckas vid dessa rör, dess gynnsammare blir spetsens form,
enär satskanalen är spiralformig.

Artilleripjäser. Olika slag av artilleripjäser. Förr i tiden ägde man
kanoner och mörsare. Kanonerna sköto fullkulor av järn med så stor laddning som
möjligt för att få bestrykande bana, skottvidden förändrades genom olika elevation.
Mörsarna sköto stenkulor, senare hålkulor, med konstant elevation och växlande
laddning. För åstadkommande av god precision användes 30° elevation, för god
genom-slagning 60°. Var avståndet så stort, att målet icke kunde nås med dessa
elevations-vinklar, inriktades pjäsen med 45° elevation. Därefter tillkommo haubitser, som
ursprungligen sköto hålprojektiler under flack bana. De hade alltså större laddning än
mörsarna, men svagare än kanonerna, för att projektilen skulle hålla vid skottlossningen.
Först senare utbildades dess karakteristiska egenskap, den böj samma projektilbanan,
som åstadkommes genom en lämplig kombination av utgångshastighet och elevation.

För den slätborrade materielens särskiljande använde man en tid eldrörets längd,
angiven i kaliber, den s. k. relativa längden. Denna uppgick till 2.5 kal. vid mörsare,
6—8 kal. vid haubitser, 11—12 kal. vid vanliga kanoner. Även vid den räfflade
mate-rielen bibehölls eldrörslängden som indelningsgrund och denna var före världskriget
i medeltal: vid mörsare 5—12 kal., vid haubitser 12—16 kal., vid kanoner 25—30 kal.
och vid långa kanoner 30—50 kal. Den äldre tyska (21 cm.) mörsaren hade 10 kal. längd,
men benämningen mörsare bibehölls för den under kriget införda pjäsen av 14 kal. längd.
Även andra kastpjäser av denna längd hava under kriget bibehållit benämningen
mörsare. I Frankrike indelas pjäserna i »canons longs» och »canons courts», men
benämningarna »mortiers» och »obusiers» finnas också. De »korta kanonerna» äro längre än
de tyska haubitserna, de nya mörsarna äro längre än de äldre korta kanonerna.
Benämningen »obusier» användes endast undantagsvis och är ungefär liktydig med »canon
court».

En stor språkförbistring är sålunda rådande rörande pjäsbenämningarna, och den
relativa längden är knappast ett särmärke för kastpjäserna. I Tyskland har man gjort
följande försök till definitioner.

Kanoner (»Flachfeuergeschütze») behöva stora laddningar i långa eldrör för att
åstadkomma flack bana. Till nyare kanoner, även det lätta artilleriets, användas två
eller flera laddningar. Vid nästan alla kanoner användas endast undergrader, d. v. s.
elevationsvinklar mindre än 45°. Kastpjäser (»Steilfeuergeschütze») hava relativt korta
eldrör och mindre laddningar av växlande storlek för åstadkommande av starkt krökt
bana även på kortare avstånd. Med haubitser förstås sådana kastpjäser, som vid behov
genom användning av sina stora laddningar kunna verka även med flackare banor.
Är däremot bekämpandet av mål bakom eller under skydd genom verkan uppifrån
kastpjäsernas huvudsakliga uppgift, så talar man om mörsare. Dock tillägges, att de
förut rätt klara gränserna mellan flackelds- och kastpjäsers användning samt yttre
konstruktion numera hava något utplånats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:03:58 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/5/0594.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free