Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Artilleriets stridsmedel - Lavettage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
606
VAPENTEKNIK.
ned i skydd bakom vallen; i detta läge laddas och riktas pjäsen, så att skottet kan
avfyras, så fort eldröret kommit upp över krönet; avfyringen sker stundom
automatiskt. över hela lavettaget anbringas ofta en tunn plåtsköld till skydd mot
granat-karteschskrot. Idén till dessa lavettage förskriver sig från slutet av 1700-talet, men
fick icke någon praktisk betydelse, förrän engelsmannen Moncrieff på 1850-talet
konstruerade ett dylikt lavettage med motvikt. Enligt denna princip är den svenska
24 cm. kanonen m/96 (fig. 1150) konstruerad. Eldröret vilar med sina tappar i övre delen
av lavettarmarna, vilka vid rekylen vrida sig kring tappar, samtidigt som dessa röra
sig bakåt i en släde. Bakre delen av eldröret uppbäres av riktarmen. Nedtill äro
lavettarmarna sammankopplade med motvikten, som är tillräckligt tung att lyfta eldröret
till valls och som motverkar den största delen av rekylkraften vid skottlossningen.
Återstående del av rekylkraften upptages av en vätskebroms. Armstrong begagnade
Fig. 1153. Grnsons pansartorn för två, 30.5 cm. kanoner.
i stället för motvikt en hydropneumatisk anordning, varvid rekylkraften användes för
att sammanpressa luftpelare, vilka sedan åstadkomma pjäsens höjande.
Vid fasta lavettage med eldrörsrekyl kan man använda kort éldrörsrekyl på grund av
tillvaron av ett permanent markfäste. Av dylika lavettage märkas vagg- eller
ram-lavettage, pivålavettage och tornlavettage. Vid vagg- eller ramlavettage (fig. 1151), som har
Armstrong till upphovsman, är eldröret ofta fästat vid en släde, som rekylerar i en
vagga, vilken i sin ordning med tappar lagrar i underredet. Rekylhäminrättningen är
inkopplad mellan eldröret och vaggan. Underredet utgöres av en av tvenne vertikala
ramar bestående lavettbock på vändskivor. Pivålavettage (fig. 1152) äro konstruerade
för starkt förkortad eldrörsrekyl med automatisk återgång i eldläge förmedelst
vätskebroms och rekylfjädrar. Eldröret omgives ofta av en rekylmantel, som medelst tappar
vilar i en pivå. Denna lagrar i sin tur genom en lodrät tapp i en kon, som medelst bultar
och muttrar är fästad vid underlaget.
Tornlavettage användes för att så länge som möjligt bevara eldkraften hos pjäser,
som äro avsedda för försvaret av synnerligen viktiga punkter. I början av 1880-talet
konstruerade den preussiske överstelöjtnanten Schumann sina s. k. pansarlavetter och
vände sig för utförandet av sina idéer till Gruson i Buckau, som redan 1873 framträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
