Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Artilleriets stridsmedel - Lätta fältkanoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620 VAPENTEKNIK.
flyttning å lavettaxeln. Hjulen äro försedda med breda, massiva gummiringar.
Lavettsidorna äro av lådform och fullständigt raka från axeln till spaden. Skölden består
av en vid lavettkroppen fästad del samt en uppfällbar undersköld och en översköld,
som kan manövreras liksom vindskyddet på en bil. Pjäsvikten är 1 270 kg., men pjäsen
medgiver endast 45° maximielevation och 10° sidriktning inom lavetten. Fordran på
80° elevationsmöjlighet torde sålunda icke kunna förverkligas med rimlig pjäs vikt,
men däremot hoppas man kunna åstadkomma 30° sidriktfält med 1 400 kg. pjäsvikt
och delbara lavettsidor. Till pjäsen har framställts en bandbillavett (fig. 1156), även
användbar till 105 mm. haubitsen. I Frankrike och Belgien anser man, att det lätta
artilleriet fortfarande bör vara anspänt med 6 hästar och att fordonsvikten icke bör
överstiga 2 200 kg. Minimikalibern för kanonen bör vara 75 mm., projektilen bör väga
omkring 6 kg., utgångshastigheten bör uppgå till 550—600 m./sek., varvid 10 000 m.
skottvidd kan erhållas med 45° elevation. Eldhastigheten Bör uppgå till 20 sk./min.,
varför patron måste användas, men reducerad laddning för omkring 350 m.
utgångs-hastighet bör finnas. Med undantag av lavettens elevationsmöjligheter hava dessa
måttfulla fordringar redan uppfyllts av den franska 75 mm. kanonen. Schneider har
emellertid år 1918 konstruerat en 75 mm. kanon om 1 480 kg., som för 8.2 kg. projektil
och 550 m. utgångshastighet giver 12 000 m. skottvidd. Denna skottvidd lär också
uppnås av en 7.5 cm. kanon m/22 från Bofors. Pjäsen väger 1 312 kg. och medgiver
45° elevation samt är konstruerad för 6.5—7.24 kg. projektil och 570 m. utgångshastighet.
Tyskarna, som enligt fredsfördraget i Versailles berövats sitt tunga artilleri, synas
fundera på en något grövre kaliber för den lätta kanonen. Skoda torde hava konstruerat
en 8.35 cm. kanon om 1 475 kg., som för 10 kg. projektil och 550 m. utgångshastighet
giver 12 000 m. skottvidd vid 45° elevation. Pjäsen lär hava konstant rekyl och
baktappar, sidriktning genom förflyttning å axeln, delad ammunition och tre laddningar.
Bofors lär hava konstruerat en 8.8 cm. kanon för 9.3 kg. projektil och 525 m.
utgångshastighet. Pjäsen lär endast väga 1 324 kg. och medgiver 45° elevation.
Den kända erfarenheten, att verkan i krig går framför rörligheten, har givetvis
i hög grad bekräftats under världskriget, varunder tidvis verkan var så stor, att
rörligheten nästan upphörde och fronterna stabiliserades. Anskaffas lätta fältkanoner av
så hög pjäsvikt, som ovan anförts, torde emellertid krav uppstå på en s. k. bergspjäs
av fältkanonkaliber, som mera intimt kan åtfölja infanteriet, m. a. o. på en
injanteri-kanon av omkring 7.5 cm. kaliber.
Det ridande artilleriet skiljer sig från det nu beskrivna åkande artilleriet, dels
genom att servisen rider, dels oftast genom att materielen gjorts lättare på olika
sätt såsom genom mindre kaliber, kortare eldrör, borttagande av sköld och axelsäten,
medförande av mindre ammunitionsmängd m. m.
I Tyskland har som beväpning vid ridande artilleriet under senare år använts
samma kanon som vid åkande artilleriet, men med 1 740 kg. fordonsvikt. I Frankrike
tilldelades det ridande artilleriet 1905 provisoriskt den vanliga fältkanonen, men efter
omfattande försök 1912 beställdes ett visst antal 75 mm. kanoner hos Schneider med
1 550 kg. fordonsvikt och mycket höga hjul. Under världskriget synas flera olika pjäser
hava använts, bl. a. Deportkanonen. I England hade det ridande artilleriets kanon mindre
kaliber än den lätta fältkanonen (7.62 cm. mot 8.38 cm.). Fordonsvikten uppgår till
1 610 kg. I Osterrike-Ungern användes samma pjäs som vid det åkande artilleriet, men
axelsätena voro borttagna och fordonet vägde 1 700 kg. I Ryssland torde vid
krigsutbrottet det ridande artilleriets beväpning hava utgjorts av den vanliga fältkanonen,
’ \
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
