Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Artilleriets stridsmedel - Lätta fältkanoner - Fältkastpjäser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I LANTKRIGET. ARTILLERIPJÄSER. FÄLTKASTPJÄSER.
621
men med lägre fordonsvikt (omkring 1 650 kg.) genom mindre antal skott i föreställaren.
I Sverige skedde införandet av 7 cm. kanon m/1900 (fig. 1135) med fjäderspade vid det
ridande artilleriet på en tid, då övergången till eldrörsrekyl ännu på sina håll ansågs
vansklig. Ombeväpning erfordrades för övrigt i första hand vid de ridande batterierna,
enär lavetterna till 7 cm. kanon m/87 utgjordes av järnlavettage till 7 cm.
framladdnings-kanon m/63. Frånvaron av sköld var emellertid en allvarlig brist. För att i någon mån
förbättra förhållandena erhöll den ridande divisionen 1916 den vanliga fältkanonen, varvid
fordonsvikten nedbringades. Vid det ridande artilleriet bör denna icke uppgå till mer än
omkring 1 600 kg. Från tyskt håll har framhållits, att spaningsskvadronen bör
förstärkas med bl. a. åtminstone en kanon eller haubits. Haubitsen ingick också i
beväp-ningen vid vårt första ridande artilleri. Under världskriget har jämväl betonats, att
kavalleriet bör tilldelas haubitser. I självständiga företag utanför arméns flyglar eller
mot fiendens förbindelser får nämligen icke kavalleriet hindras vid målet av svaga,
nedgrävda avdelningar, t. ex. landstorm eller etapptrupper, mot vilka kanonen skulle
kunna stå ganska maktlös.
Fältkastpjäser. När den räfflade materielen infördes, ansåg man, dels
att den räfflade kanonens granat kunde göras avsevärt kraftigare än rundkulan, dels
att luftkrevadelden kunde ersätta kastelden, dels slutligen att ett enhetsvapen var
eftersträvansvärt. Fältkastpjäserna utgingo fördenskull helt och hållet ur fältartilleriets
beväpning. Under striderna vid Plevna i 1877—78 års krig hade artillerimaterielen
emellertid visat sin maktlöshet mot fältbefästningar. Under intrycket av sina
motgångar införde Ryssland 1886 en 6-tums (15 cm.) fältmörsare med uppgift att med granat
om 27 kg. genomslå täckta rum och med luftkrevadeld komma åt trupper bakom
befästningar. Skottvidden uppgick emellertid endast till 3 400 m., träffsäkerheten och
eldhastigheten voro otillfredsställande. I Schweiz infördes 1889 en 12 cm. fältmörsare, men
denna användes endast som positionspjäs. Vid samma tid konstruerade Krupp en
12 cm. fälthaubits med stelt system och fjäderspade. Denna pjäs infördes 1893 i Turkiet
och användes med framgång i grekisk-turkiska kriget 1897. I Frankrike antogs 120 mm.
kort kanon mf91 som fältkastpjäs och i England infördes några år senare en 5-tums (12J cm.)
fälthaubits m]97. Den förra pjäsen var konstruerad för kort eldrörsrekyl (450 mm.) med
hydropneumatik och sidriktning inom lavetten samt omtalades under
Dreyfus-pro-cessen. Den engelska fälthaubitsen var jämväl konstruerad för kort eldrörsrekyl (130 mm.)
och gjorde vid flera tillfällen goda tjänster under boerkriget, ehuru den liksom den
franska var rätt tung. I Tyskland och Österrike försökte man i det längsta bibehålla
principen om en enhetspjäs vid fältartilleriet och trodde sig, särskilt i Tyskland, genom
luftbrisadeld kunna nå trupper tätt bakom skydd, men försöket kröntes ej med
framgång och mot horisontala täckningar var nedslagseld med kanonens brisansgranat
otillräcklig. I Österrike försökte man använda reducerade laddningar vid fältkanonen, men
även denna metod visade sig otillfredsställande.
Emellertid började man vid mitten av 1890-talet i de stora militärstaterna alltmer
få klart för sig behovet av tungt artilleri vid fälthären, i första hand fältkastpjäser. Till
en början avsedda att genombryta den kedja av spärrfort m. m., som i flera stater anlagts
vid gränserna till skydd för mobilisering och uppmarsch, fingo det tunga artilleriets
pjäser allt vidsträcktare användning i fältkriget. Det första krig, vari tungt artilleri
i modern mening kom att spela en mera framstående roll, var sydafrikanska kriget 1899.
Av särskilt intresse är frågans utveckling i Tyskland. Vid tyska fotartilleriet fanns en
15 cm. haubits m/93, som i mitten av 1890-talet anspändes och i övrigt omdanades till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
