Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Artilleriets stridsmedel - Fältkastpjäser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I LANTKRIGET. ARTILLERIPJÄSER. FÄLTKASTPJÄSER.
623
i Frankrike år 1905 den äldre tunga haubitsen mot en dylik av Rimailho"s konstruktion
(155 mm. C.R.) med lång, konstant eldrörsrekyl och baktappar samt hydropneumatisk
rekylbroms. Pjäsen har sköld och hög ballistisk effekt, men är också tung, varför man
använt sig av delad transport, varigenom fordonsvikten nedbragts till 2 400 kg. 120 mm.
kort kanon återfördes till fotartilleriet.
Erfarenheterna från kriget i Ostasien 1904—05 bestyrkte fältkastpjäsernas betydelse
och blottade bristerna hos den äldre materielen. Frågan om införande av moderna
fältkastpjäser blev nu allmän. Ryssarna hade nämligen funnit, att deras 15 cm.
fält-mörsare ägde såväl för liten skottvidd som alltför ringa träffverkan, varför de mot slutet
av kriget begagnade sig av en 15 cm. fälthaubits med omkring 6 000 m. skottvidd.
Företrädesvis för att ersätta bristen på en tillräckligt verksam spränggranat vid fältartilleriet
Fig. 1173. 21 cm. mörsare i belägringslavett.
använde ryssarna därjämte åtskilliga belägringspjäser, bl. a. 20 och 23 cm. mörsare m/87.
Efter Port Arthurs intagande begagnade sig även japanerna i fältkriget särskilt vid
Mukden av tunga pjäser såsom moderna 15 cm. haubitser från Krupp och 28 cm. mörsare
från kustartilleriet.
Efter detta krig utbyttes i de europeiska stormakternas arméer benämningen
»fälthärens tunga artilleri» mot tungt fältartilleri, som också innebar en vidsträcktare
användning. I fälthärens artilleri ingingo numera även pjäser, som förut endast kommit
till användning vid belägringar, d. v. s. tunga kastpjäser av grövre kaliber och tunga kanoner,
vilka pjäser torde hava övertagit arméartilleriets huvudsakliga uppgift. Huvuddelen av
belägringsartilleriet bestod ännu i början på 1900-talet av föråldrade, svårtransportablå
pjäser, men detsamma har alltmer utvecklats i riktning mot större förmåga att följa
fälthärens operationer. Belägringskastpjäserna voro förut vanligen mörsare i
otidsenliga block- eller släplavettage (fig. 1173), vilka voro beroende av bäddning. Genom
införande av hjulbälten (jfr sid. 593) gjorde man sig emellertid oberoende av bäddning
och kunde aptera även grova kastpjäser i hjullavettage för vanlig körtransport, varvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
