Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i sjökriget, av A. Örnberg - Sjöartilleriet - Sjöartilleriet under segelfartygsperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I SJÖKRIGET. SJÖARTILLERI PÅ SEGELFARTYG.
651
I slutet av 1500-talet började skytten eller styckena att klassificeras efter vikten
i skålpund (1 sk:pund = 425 gram) av den sfäriska fullkula, de avsköto. Denna indelning
kvarstod ända till mitten av 1800-talet. 1600- och 1700-talets örlogsskepp voro
bestyckade med upp till 36-pundiga stycken. De svåraste styckena tillhörde understa »laget».
Svenska flottans största linjeskepp »Kronan» hade år 1676 tillsammans 124 stycken, av
vilka i understa laget voro uppställda 34 st. 36-, 30-, 24- och 12-pundiga, i mellersta laget
36 st. 24-pundiga, i övre laget 36 st. 12-pundiga samt å skansen och backen 18 st.
6-pun-diga stycken. Styckenas konstruktion och tillverkning överensstämde i övrigt med
lantartilleriets. Så var ock fallet med de lod, kulor och granater, som vid denna tid
användes av flottorna och som i Sverige erhöllos på rekvisition från krigskollegium.
Till flottornas skjutvapen under denna tid räknades också fyrverket, avsett att skjuta
fiendens fartyg i brand. I betraktande av skeppens stora antändbara ytor — skrov,
segel och tackling — ansågs fyrverket som ett farligt vapen och mycket arbete nedlades
på dettas utveckling. Under 1500-talet utgjordes fyrverket av en mångfald slag, såsom
fyrpilar av olika storlek, vilka utskötos av slangor eller särskilda skytt, benämnda
fyr-pilsstycken, eller ock medelst bågar; fyrbollar och fyrkulor, fyllda med krut, svavel,
salpeter, tran m. m. och som kastades med särskilda mörsare; springkulor, som kastades
för hand från fartygens märsar, samt fyrkransar. Under 1600-talet försvunno de flesta
av dessa, endast fyrpilar och stormkransar behöllos och med skjutavståndens ökande
upphörde även dessas användning.
Såväl för att utan större olägenhet kunna bära tunga kanoner, som ock för att bättre
kunna motstå verkan av grova projektiler, erhöllo skeppen allt större styrka och
hållfasthet, varjämte deras dimensioner ökades, på det att avgörande förstörelse skulle kunna
åstadkommas genom stor och samlad kraft.
Vid 1800-talets ingång finner man ett väl ordnat system av fartygskanoner, liksom
förut gjutna av tackjärn, framladdade och slätborrade, klassificerade efter fullkulans
vikt samt inom varje sådan klass efter kanonvikten, räknad i kul vikter. För varje
far-tygscert bestämdes det pundigtal, dess kanoner skulle hava, samt de klasser inom varje
sådant, som skulle ingå i bestyckningen. Enär artilleriet å de olika fartygscerterna var
olika såväl i avseende på beskaffenhet som användning, indelades sjöartilleriet i följande
huvudgrupper: de seglande fartygens (örlogsflottans), de roende fartygens
(skärgårdsflottans) och med ångfartygens framkomst även de ångande fartygens.
Här nedan skall i stora drag lämnas en redogörelse för sjöartilleriet vid slutet av
segelfartygsperioden, d. v. s. under första hälften av 1800-talet.
De seglande örlogsfartygens artilleri bestod huvudsakligen av 36-, 30-, 24- och
18-pundiga kanoner av åtskilliga klasser inom varje pundigtal.1 För särskilda ändamål
ingingo till mindre del i de större fartygens bestyckning även bombkanoner, 36- till
12-pundiga karronader, vanliga kanoner av litet pundigtal samt 3- eller 2-pundiga nickor.
Roddfartygens (kanonslupar och kanonjollar) artilleri utgjordes i första hand av
bombkanoner och 24-pundiga kanoner av tyngsta sort; härtill kommo 12-pundiga
landstig-ningskanoner och nickor. — Mörsare användes å särskilt byggda mörsarfartyg.
De första ångande örlogsfartygens artilleri utgjordes av bombkanoner och andra grova
kanoner, kompletterade av mindre pjäser.
Projektilerna till dessa pjäser voro massiva kulor, runda och ovala (cylindriska mitt
på med halvsfäriska ändar), bomber eller granater samt skrot.
1 De svåraste kanonerna hos oss och flerstädes voro 36-pundiga, i England gick man upp till
48-pundiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
