Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i sjökriget, av A. Örnberg - Sjöartilleriet - Sjöartilleriet 1850—1870 under tiden från pansarets införande till torpedfartygens framkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I SJÖKRIGET. SJÖARTILLERIET 1850—1870.
661
luften säkrades. Av de skjutförsök mot fartygskonstruktioner, som vid tiden näritiast
före nordamerikanska inbördeskriget (1861—1865) hade utförts, särskilt i England, kunde
följande slutsatser dragas:
1) Vid slätborrade kanoner av gjutjärn kunde fullkulor, vare sig av gjutjärn eller
smidda, icke ens på korta avstånd åstadkomma tillfredsställande verkan mot pansrade
fartyg; bomber av gjutjärn och homogent järn (till sina egenskaper mellan smitt järn
och gjutstål) förmådde, skjutna ur slätborrade pjäser, endast göra mer eller mindre
djupa intryck i fartygspansaret, t. o. m. på så kort avstånd som c:a 100 meter.
2) Vid slätborrade kanoner, smidda i ett stycke (Horsfalls 300-pundiga med c:a
33 cm:s kaliber) eller sammansatta av upplindade valsade stänger av smitt järn enligt
Armstrongs metod med inskruvat bottenstycke av smitt järn (160-pundiga av c:a 27
cm:s kaliber), kunde fullkulan vid ihållande beskjutning visserligen genomtränga eller
krossa och förstöra dåtida pansarfregatters sidor på upp till 700 å 800 meters avstånd,
men träffsäkerheten med dessa pjäser var dock mycket ringa. Sålunda erhölls på
nyssnämnda avstånd vid beskjutning under de mest gynnsamma förhållanden endast en träff
av 4 avskjutna skott mot en målyta av omkring 50 kvadratmeter. Vid skjutning med
runda bomber och framladdade smidesjärnskanoner av mindre kaliber söndersprang
bomben vid anslaget mot pansaret och även om vid mycket stor kanonkaliber
pansarplåten skulle kunna krossas, kunde någon sprängverkan innanför densamma ej påräknas
i anseende till bombens behövliga stora godsstyrka och därav följande ringa utrymme
för sprängladdning.
3) Vid räfflade framladdningskanoner tillverkade av homogent eller av smitt järn
kunde såväl avlånga fullkulor som bomber av hårdgjort järn och framtill flatformade
genomslå pansarplåt av bästa beskaffenhet; efter krevad innanför pansaret åstadkommo
bomberna därjämte god sprängverkan. Träffsäkerheten vid dylika kanoner var
tillfredsställande.
Dessa genom skjutförsök vunna resultat blevo ytterligare styrkta under det
amerikanska inbördeskriget, i vilket för första gången pansrade fartyg möttes i verklig strid.
Enligt den i Amerika inslagna vägen (se ovan) hade under tiden före nämnda krig
ävensom under detsamma konstruerats slätborrade framladdningskanoner av gjutjärn av
ända upp till 55 cm:s kaliber, vilkas tunga fullkulor avsågo att åstadkomma sådan
skak-ning av det fientliga fartygets sida, att pansaret skulle falla av. Sydstaternas
bekanta pansarfregatt »Merrimac» hade som huvudbestyckning tre 23 cm:s slätborrade
Dahlgrenskanoner i vardera bredsidan; därjämte var den bestyckad med en 15 cm:s
räfflad kanon likaledes i vardera bredsidan samt i för- och akterstävarna två 17.8 cm:s
räfflade kanoner. John Ericssons berömda »Monitor» förde två 28 cm:s slätborrade
Dahlgrenskanoner, uppställda i det vridbara, pansrade kanontornet. Under striden på
Hampton Roads mellan dessa 2 fartyg år 1862 träffades Merrimac av ett 50-tal 28 cm:s
massiva kulor, varigenom pansarplåtar, träbackning, förtimring och ångpannor
skadades, dock utan att direkt genomslagning av den pansrade sidan ägde rum. Monitor å
sin sida hade träffats av 23 projektiler, vilka gjort intryck i plåtarna och kastat omkring
splint, men icke trängt igenom pansarskyddet. Merrimac hade 11 och Monitor 3 sårade.
Vid striden mellan nordstaternas monitor Weehawken och sydstaternas pansarbatteri
Atalanta följande år träffades den senares lutande pansarsida av en 45 cm:s kula, vilken
icke inträngde i innanför varande batteri; vid anslaget åstadkoms dock en så våldsam
skakning, att c:a 40 man blevo bedövade och otjänstbara. I intetdera fallet ägde
sålunda någon direkt sönderskjutning av pansaret rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
