Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i sjökriget, av A. Örnberg - Sjöartilleriet - Sjöartilleriet 1905—1914 under tiden från rysk-japanska kriget till världskrigets utbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
684
VAPENTEKNIK.
att öka antalet svåra kanoner för att kunna mot ett fientligt fartyg på kortaste tid
avgiva största möjliga vikt stål och mängd sprängämne. För att möjliggöra detta
måstefartygens deplacement ökas och på så sätt framkommo dels en slagskeppstyp, som
förutom de traditionella 4 st. 30.5 cm:s kanonerna även förde ett antal kanoner av s. k.
mellansvår kaliber av 19—25 cm., dels ock under benämningen »Dreadnought»-fartyg
rubricerade slagskepp. Den första representanten för sistnämnda typ var den engelska
tDreadnought», vars huvudbestyckning utgjordes av icke mindre än 10 st. 30.5 cm:s
kanoner, uppställda parvis i 5 rörliga pansartorn; därjämte ingick i bestyckningen lätta
kanoner, avsedda för avslående av torpedfartygsanfall, under det att medelsvårt artilleri
saknades. Efter några år följde övriga större sjömakter Englands exempel och det ena
Dreadnoughtfartyget efter det andra framkom, samtidigt som den förutvarande
pansarkryssaren utvecklades till en slagkryssartyp, vilken bestyckades med artilleri i huvudsak
enligt samma principer som slagskeppen. Det dröjde emellertid icke många år förrän
fordringarna på det svåra artilleriets kaliber å slagfartygen (slagskepp och slagkryssare)
stegrades; 30.5 cm:s kanonen ersattes av 34 och 35.5 cm:s, i Tyskland höjdes samtidigt
kalibern från 28 till 30.5. Men icke nog härmed, även antalet svåra kanoner ökades i
många fall, nämligen från 10 till 12 å 16. A det år 1914 sjösatta engelska slagskeppet
»Queen Elizabeth» hade kalibern t. o. m. ökats till 38 cm., men antalet sådana kanoner
var begränsat till 8. En bidragande orsak till nu nämnda kaliberökning å det svåra
artilleriet var att vid de stora utgångshastigheter — 800—900 m/s —, som 30.5 cm:s
kanonerna för erhållande av stor pansarbrytande kraft måste hava, desamma blevo förslitna
efter ett jämförelsevis ringa antal skott eller som det uttryckes deras livslängd var ringa.
Genom ökning av kalibern kunde fordringarna på gastryck och utgångshastighet
nämligen sänkas, utan att kanonernas effekt minskades; tvärtom ökades denna i förhållande
till den lägre kalibern, vilket framgår av här nedan angivna siffror, grundade på i
England gjorda erfarenhetsrön.
[-Kanon-kaliber-]
{+Kanon- kaliber+} i cm. [-Utgångshastighet-] {+Utgångs- hastighet+} i m./sek. Kanonens
myn-ningseffekt i m.ton. Antal skott, som kunna skjutas, utan att kanonen kan anses försliten.
30.5 825 15 000 280
30.5 900 18 000 160
34.3 760 19 500 450
Härtill kom att den större kaliberns tyngre projektiler genom deras större
belastning bättre bibehålla hastigheten och därmed effekten vid gången genom luften, än den
lägre kaliberns.
Sedan den nya torpedfartygstypen — jagaren — framträtt, hade denna så småningom
allt mer övertagit torpedbåtens uppgifter samtidigt som torpedens såväl skottvidd
som sprängverkan ökats. Antitorpedfartygsartilleriet, som under lång tid utgjorts av
lätta kanoner, måste då förstärkas med pjäser av större kaliber, varför de efter den första
Dreadnoughten byggda slagfartygen även erhöllo ett talrikt medelsvårt artilleri av i
regeln 15 cm:s kaliber. Dettas uppgift blev jämväl, liksom förut, att biträda det svåra
vid beskjutning av större fartygsmål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
