Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Minor, av H. Bergmark - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I SJÖKRIGET. MINOR. HISTORIK.
719
Fig. 1244.
Avfyrningsinrättning.
Fig. 1243.
Mc Evoys mina.
Fig. 1246.
Fig. 1245.
Mathiesens mina.
kriget lämnades nästan uteslutande åt torpederna, som nu började, uppträda allt
vanligare.
Ett undantag från denna regel bildar bogserminan, vilkens saga
dock blev av kort varaktighet.
De mest kända mekaniska minor
från denna tid äro Mc Evoys
förbättrade Singermina samt Mathiesens
mina.
Den förra (fig. 1243) skiljer sig från
Singers mina däri att
avfyrningstyng-den A låg på lockets mitt, försäkrad av
en hylsa a av papiermaché, som efter
någon tid i vatten upplöstes och
lämnade tyngden fri. Det i Singers mina
använda avfyrningslåset, som hade
benägenhet att rosta fast vid längre tids
uteliggande, var här utbytt mot en
mindre1 ömtålig avfyrningsinrättning,
vars konstruktion framgår av fig. 1244.
Mathiesens mina (fig. 1245 och 1246) tändes genom en fallvikt d, som vid minans
påstötning föll och åverkade en tändhatt. Fallvikten var ihålig och fylldes med
kvicksilver. Detta påfylldes omedelbart före fällningen i ett ovanför fallvikten beläget kärl,
som var försett med zinkbotten. Efter en tid upplöstes zinken
och kvicksilvret rann ned i fallvikten, vilken först nu blev
tillräckligt tung för att vid sitt fall kunna detonera tändhatten.
Intresset för den mekaniska
minans fulländande minskades snart ju
mera minvapnets rent defensiva
användning tog överhand.
För detta ändamål var nämligen
den elektriska avfyrningsmetoden
betydligt bättre vare sig det gällde
stöt-eller syftminor.
Beträffande de förra arbetade man
efter två system, okontrollerbara och
kontrollerbara minor.
De förra hade den elektriska
strömkällan innesluten i minan och voro
alltså självverkande utan möjlighet
att kontrollera från land. De senare
voro med kabel förenade med den i
land befintliga strömkällan och kunde
kontrolleras från där befintliga
tänd-station.
Syftminorna voro självfallet alla kontrollerbara.
Bland avfyrningsmetoder för okontrollerbara elektriska stötminor märker man
särskilt den Hertz’’ska, vilken ännu efter ett halvt århundrade är den mest använda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
