Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Minor, av H. Bergmark - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
720
VAPENTEKNIK.
Fig. 1247. _ Fig. 1248.
Hertz’ska stötminor.
Fig. 1249. Fig. 1250.
Glödgningsrör.
Konstruktionen framgår av fig. 1247 och 1248. Utanpå minan sitta ett antal horn av bly
G, inuti vilka ligga glaskärl innehållande lämplig elektrolyt. Omedelbart under varje
horn sitter en cylinder D, som innesluter ett antal
kol-och zinkelektroder. Från elektroderna gå isolerade
ledningar, vilka förenas till en kabel w, som kopplas till det
elektriska sprängröret f. För
att minan ej skall vara
farlig att hantera finnes vid K
ett avbrott i kabeln, vilket
slutes för hand när minan
sänkes. Då dessa minor
påstötas, böjes ett eller flera
horn, varvid glaskärlen
krossas och elektrolyten
rinner ned över elektroderna,
varvid den för sprängröret
erforderliga spänningen
alstras.
De kontrollerbara
stöt-minorna voro alla försedda
med strömslutaravfyrning.
Ledningen från den i land befintliga strömkällan var i minan avbruten i ett s. k.
strömslutarinstrument så beskaffat, att strömmen slöts, då minan vid påsegling
erhöll en stöt. Dessa instrument bestodo i allmänhet av en
stående eller hängande pendel av metall, till vilken
strömkällans ena pol var kopplad, och som, då
minan påstöttes, slog emot en eller flera i
närheten placerade kontaktfjädrar, som
stodo kopplade till den andra polen.
Syftminornas avfyrningsinrättningar
bestodo av kontaktnycklar, som
manövrerades för hand.
En av de främsta anledningarna till
att den el. avfyrningsmetoden i början av
sin tillvaro så ofta klickade var de
elektriska sprängrörens bristande pålitlighet.
Detta gällde i synnerhet de förut
omnämnda spänningsrören. Man övergick nu
alltmera till s. k. glödgningsrör, vilka kunde
göras fullt pålitliga och som för sprängning
endast fordrade strömkälla med låg
spänning. Dessa rör bestodo alla av tvenne
ledningstrådar av koppar, vilkas ändar
förenades av en smal platinatråd, omgiven
av en tändsats. När strömmen slöts, blev
platinatråden glödande och tändsatsen exploderade. Några olika typer av sådana rör
visas i fig. 1249 och 1250.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
