Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Minor, av H. Bergmark - Historik - Minteknikens nuvarande ståndpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
726
VAPENTEKNIK.
förrådet missräknade man sig på de flesta håll, i det konsumtionen efter krigsutbrottet
mångfaldigt översteg den beräknade.
Vid världskrigets utbrott torde Ryssland beträffande minmateriel varit bäst rustat
och därnäst Tyskland. England hade blivit troget sina traditioner från Pitts dagar och
försummat sitt minvapen. Såsom exempel på huru små fredsförråd av minor man ansåg
sig behöva, må nämnas, att Tyskland vid krigsutbrottet hade omkring 4 500 minor.
Minutläggningsfartygen skaffade man sig på två olika sätt. Dels byggde man nya
eller ändrade äldre fartyg till speciella minfartyg, dels försåg man kryssare, jagare och
torpedbåtar med fällningsanordningar för minor. Bland nybyggda minfartyg må nämnas
de tyska »Nautilus» och »Albatross» (2 000 ton, 200 minor), de franska »Pluton»,
»Cer-bère» m. fl. (600 ton, 140 minor) samt den svenska »Clas Fleming» (1 800 ton). Behovet
av att förse ett stort antal lätta fartyg med minfällningsanordningar blev före 1914
tillgodosett endast i Tyskland. Kriget visade emellertid nödvändigheten härav och man
har numera på de flesta håll ordnat så, att minor kunna fällas från flertalet kryssare
och jagare.
Minteknikens nuvarande ståndpunkt. En flytminas huvuddelar äro följande:
minstommen,
laddningen,
avfyrningsinrättningen,
armerings- och desarmeringsinrättningen samt
f örankringsinrättningen.
Härförutom tillkomma de apparater, som äro erforderliga för fällning av minor,
och som med ett gemensamt namn kallas minfällningsanordningar.
Minstommar göras numera alltid av stålplåt. Till formen äro de i allmänhet
sfäriska eller, då utrymmes- eller andra skäl ej möjliggöra användande av den sfäriska
formen, cylindriska med halvsfäriska bottnar. Tjockleken på plåten varierar mellan
3 och 5 mm. Moderna minstommar pressas i två eller tre delar, vilka delar sedan svetsas
tillsammans. Av en minstomme fordrar man att den skall vara lätt och stark samt hava
stor volym i förhållande till sin längdsektionsarea. Ringa tyngd parad med styrka uppnås
genom prima material och sfärisk form, som är den motståndskraftigaste.
Minimilängd-sektionsarean för viss volym uppnås även genom den sfäriska formen, vilken alltså
avgjort är att fördraga. Då man av de skäl som ovan anförts varit tvungen att frångå
sfärisk form, har man stundom korrugerat den mellersta cylindriska delen av minan
och på så sätt ernått en styrka som mycket närmar sig sfärens.
Genom starka minstommar kan man få små »minsta minavstånd», d. v. s. man kan
lägga minorna tätt, utan att en minas sprängning skadar bredvidliggande minor.
Har man små »minsta minavstånd» kan man med en å två minlinjer lägga en för
en viss fartygsbredd spärrande minering, då man med stora avstånd däremot behöver
ett större antal linjer (se fig. 1256).
Minans förhållande i detta avseende uttrycker man i ett tal, som utmärker kg.
laddning/m.mina vstånd och- en mina räknas i detta avseende såsom god, om detta tal
uppgår till två eller däröver.
Fordran på ringa längdsektionsarea i förhållande till volymen har framkommit ur
fordran på att minan skall erbjuda stort motstånd mot ström.
Är detta motstånd alltför ringa, löper minan fara att av en relativt svag ström
tryckas ned så mycket, att de fientliga fartygen kunna passera över densamma utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
