Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Torpeder, av J. Blomberg och F. Arsenius - Whitehead-torpedens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I SJÖKRIGET. TORPEDER. WHITEHEAD-TORPEDENS UTVECKLING. 761
W t
följande förenklingar. Hemliga rummet, den avdelning av torpeden, som inneslöt
djup-regleringsorganen, hade förflyttats från luftkärlets förkant till dess äkterkant.
Härigenom undgick man att behöva draga den horisontala roderledningen genom luftkärlet.
Djupregleringsorganen hade ytterligare sammanbundits, medförande förenklad
reglering och förenklade inställningar. Maskinen hade ytterligare förbättrats och försetts
med effektivare smörj anordning. Tryckregulatorn, vari luftkärlstrycket reduceras till
det för maskinen lämpliga arbetstrycket, igångsättningsanordningen, som verkar som
pådragningsventil till maskinen, distansapparaten med sin stoppinrättning, den ena
oljecisternen och sänkventilen, en å akterkonens skott anbringad ventil avsedd att öppnas,
när torpeden gått ut sin distans och sålunda icke träffat sitt mål, varigenom akterkonen
vattenfylles och torpeden sjunker för att ej kunna tillvaratagas och utnyttjas av fienden,
hade sammanförts och förenats till den s. k. »gruppen». Gruppen täcktes av en lätt
löstagbar lucka, varigenom dess ovan angivna detaljer lätt kunde åtkommas och överses.
Ävenledes hade torpeden försetts med ett roderlås, vars uppgift var att under
torpedbanans första av utskjutningssättet beroende del och innan torpeden uppnått sin jämna
fart låsa roderna i en genom praktiska försök utvunnen lämplig låsningsvinkel. Då
emellertid den i gruppen insatta tryckregulatorn visade sig arbeta ojämnt och
förorsakade variationer i torpedens fart samt dessa rubbningar i sin tur åstadkommo
svängningar hos pendeln, borttogs den vid nästa torpedmodell ur gruppen samt ersattes med
den ännu med små förändringar använda tryckregulatorn, anbringad å maskinens eller
varmapparatens förkant. I samband med denna förändring förenklades även i övrigt
gruppens delar.
Torpedens fart och distans samt torpedladdningens vikt stå i intimt’beroende av
varandra. Ökad laddningsvikt vinnes med eftersättande av fordringarna å fart och
porté. Då den sprängladdning, som de till 1890-talets början använda torpederna —
35 och 38 cm. torpederna — mäktade bära utan uppgivande av minimala fordringar
å fart och porté, icke ansågs tillräcklig för att genom sin sprängverkan göra ett fartyg
stridsodugligt, framträdde vid denna tid krav på kraftigare torpeder. De flesta mariner
började därför nu övergå till 45 cm. kaliber. Under 1890-talet är för övrigt i stort sett
endast att anteckna en, men desto större förbättring av torpederna. Desamma
försågos med en sidostyrningsapparat — torpedgyroskopet — konstruerat enligt den kända
principen, att en fritt upphängd, hastigt roterande snurra strävar att hålla sig parallell
med det plan, vari den blivit igångsatt. Genom denna anordning vann torpeden högst
• betydligt i träffsäkerhet och praktisk användbarhet.
I början av 1900-talet övergick man till att använda nickelstål i luftkärlet,
varigenom såväl godstjockleken kunde minskas som luftkärlstrycket det oaktat höjas.
Genom att dels förlänga luftkärlet dels förse detsamma med bottnar av kupig form
ökades även luftkärlsvolymen. Maskinen förbättrades genom tillkomsten av dess fjärde
cylinder. Därjämte sökte man göra vissa delar mera åtkomliga. Sålunda lyckades man
genom omkonstruktion av djupregleringsapparaten utan att i princip förändra
densamma göra den uttagbar underifrån. De torpeddelar, som voro mest utsatta för
slitning, omplacerades så att de kunde åtkommas och utbytas utan att hela torpeden behövde
kasseras. Ännu hade man emellertid icke lyckats konstruera en användbar
uppvärm-ningsanordning, uti vilken den som drivkraft använda luften kunde uppvärmas ,och
den i luftledningen förekommande starka köldutvecklingen förhindras samt det av
luften utförda arbetet ökas. Omkring 1908 hade emellertid den s. k. kalltorpeden nått
höjdpunkten av sin utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
