- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / V. Metallernas bearbetning, urteknik, lås, vapenteknik /
782

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Torpeder, av J. Blomberg och F. Arsenius - Torpeduppfinningar och försök med olika torpedtyper

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

782

VAPENTEKNIK.

kelbana till följd varav den gick under nätet, kom upp under det fientliga fartygets
botten och sprängdes vid anslag. Någon praktisk användning fick emellertid denna
torpedtyp icke.

En annan liknande torped var den av general Berdan uppfunna.

Berdan använde två torpeder, av vilka den första (A), som innehöll driv- och
styr-maskineriet, medelst en 10—12 m. lång ståltross bogserade den andra torpeden (B),
som innehöll sprängladdningen. Då torpeden A träffade ett nät och hejdades av detta,
fortsatte torpeden B sitt lopp, varvid ståltrossen slaknade och ett roder på B, som av
den sträckta ståltrossen hållits låst, kom i funktion och styrde torpeden B nedåt till dess
ståltrossen åter styvnade, varvid rodret drogs in och torpeden, som då gått under nätet,
svängde upp mot fartygets botten och sprängdes. Rörelsekraften var gas, frambringad
av en brinnande raketsats. Styrningen skedde från land på mekanisk väg medelst
tvenne järntrådar, som släpade efter torpeden.

En annan uppfinnare, Pugibet, ansåg ej utan skäl, att Whitehead-torpeden hade
den olägenheten att ej vara fullt tillförlitlig i sin vertikalbana samt att ingen möjlighet
fanns att ändra kursen, om så skulle vara önskligt, sedan torpeden skjutits ut. Han
föreslog därför följande anordning, som kunde insättas i en Whitehead-torped: Från ett
centralt rum i torpeden gingo två tuber, som utmynna föröver, »inloppstuber», och
två, som utmynna akteröver, »avloppstuber»; de förras inre ändar utmynnade på var sin
sida om en piston, rörlig i en cylinder. Pistonstänger utgingo genom vardera
cylinderbotten och till dem voro fästade styrkättingar förbundna med ett vertikalt roder.
Av-loppstuberna utgingo från trevägskranar å inloppsrören. Dessa kranar ställdes så att
vattnet, som strömmade in i tuberna, stod med lika tryck på pistonens båda sidor och
torpeden gick därvid i rak kurs. Kranarna kunde emellertid manövreras genom
elektro-magneter med strömledning från en station. Om då t. ex. babords kran stängdes,
stoppades tilloppet och öppnades avloppet på denna sida av pistonen, som fördes babord
över och rodret lades för babords gir. Kabeln matades ut från land. Om uppfinningen
blev prövad torde vara ovisst, Whitehead gjorde det åtminstone inte.

År 1884 patenterade R. Paulson en torped, som skulle styras från land och avfyras
elektriskt, men som även var försedd med en magnetnål, som så åverkade
styranordningen, att torpeden, inom den zon inom vilken magnetnålen kunde verka, skulle dragas
mot det fientliga fartyget. Sådana magnettorpeder hava sedermera ofta varit på tal,
men avråddes kraftigt av fackmännen på den grund att de hade svårt att skilja mellan
vän och fiende.

Den »trådlösa» överföringen av elektrisk energi hade emellertid gjort sitt inträde i
världen och torpeduppfinnarna voro ej sena att taga fasta på detta nya uppslag.

Sålunda framlade en i England bosatt svensk ingenjör A. Orling, tillsammans med
en svensk högre officer, patent på en anordning för fjärrstyrning av torped genom strålar
eller vågor av ljus, värme eller dylikt, från strålkastare eller annan källa. Strålarna
verkade på elektriska motstånd, som voro känsliga för desamma. Samma uppfinnare
återkommo två gånger år 1899, denna gång med en apparat för att kontrollera
torpedens styrmaskin genom värme, ljus eller elektriska vågor medelst mottagare av
kohertyp.

Senare på året uttogs ytterligare patent, men den svenske officeren hade funnit
kompanjonskapet med Orling mindre tilltalande och dragit sig ur spelet. I detta patent
visades en omständlig mottagareapparat, som verkade på solenoider, omfattande
slid-stången till en verklig torpedservomotor; i ett senare patent utvecklades idén. I båda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:18:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/5/0792.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free