Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Torpeder, av J. Blomberg och F. Arsenius - Torpeduppfinningar och försök med olika torpedtyper - Torpedutskjutningsapparater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
796
VAPENTEKNIK.
3
Fig. 1325. Goldsteyns nätsax.
Den består av en cirkulär saxkniv (a) av stål med härdad egg (b), vilken är insatt
i en metallkrage (c) fastsatt i främre delen av stridskonen. En kopparring (d) är fylld
med krut och har ett antal tändhattar med motsvarande slagstift (e), som genom fjädrar
hållas upp mot saxkniven, vilken hålles på sin plats av kopparsprinten (/). Vid anslag
mot nät avklippes sprinten (/), saxkniven tryckes in, antänder krutladdningen och slungas
åter fram med sådan kraft att den förmår genomslå de grövsta nät, och lämnar ett hål
stort nog för torpeden att tränga igenom. Den har visat
storartade resultat, men är icke användbar mot dubbla nät.
Torpedens perkussionsanordning. Denna
anordning, vanligen kallad stridsspets, har naturligtvis även
haft sina utvecklingsperioder. Å de första torpederna, där
stridskonens form var ganska spetsig, hade stridsspetsen
små fasta horn förenade med den centrala tändnålen.
Villkoret var att hornen skulle »taga», även om torpeden
träffade under en så spetsig vinkel som 15°; när då
strids-konerna blevo fylligare måste hornens längd ökas och till
slut var det ej möjligt längre med fasta horn utan att dimensionerna skulle bliva för
grova och stridsspetsen för tung. Man måste då övergå till rörliga horn vilka verkade
som en hävstång och sålunda kunde göras betydligt smäckrare. När emellertid
torpedens förända allt mer närmade sig den sfäriska formen och man funnit att
stridsspetsen inverkade ofördelaktigt på sprängverkan, i det att laddningens centrum
därigenom kom längre bort från anslagspunkten, har man på senare tider gått in för den
s. k. pendelpistolen. Detta är en perkussionsanordning, som kan placeras var som helst
inom stridskonen och som vid stark stöt genom en pendels utslag frigör det
uppgillrade tändstiftet och antänder sprängladdningen. Pendelpistolen har den fördelen, att
anslaget kan ske hur som helst, en rent tangerande träff kan vara nog för antändning.
D a vis’ kanontorped. Det är inte ofta en verkligt originell och på samma
gång praktiskt användbar uppfinning framträder inom torpedväsendet. En sådan
framkom emellertid år 1908, då C. Davis i
Förenta staterna patenterade en
»kanon-torped». Torpeden var den vanliga, men i
stället för sprängladdningen i stridskonen
(b) var insatt en liten kanon (a). Då
torpeden träffade ett fast föremål avfyrades
ett perkussionsrör (c) och antände
laddningen (d); projektilen (/) kastades ut och
genomslog fartygssidan, varefter
tändrö-ret (g) antände projektilens
sprängladdning. Ett lock (b) höll vattnet från
projektilen, som härigenom fick tillräcklig ut-
gångshastighet. Omfattande försök gjordes i U. S. A. med denna torped, som visade
god genomträngningsförmåga, men antagligen var själva sprängverkan ej jämförlig
med torpedens, ty fastän flera förbättringar gjordes, kom den ej till någon vidare
användning.
Fig. 1326. Davis’ kanontorped.
Torpedutskjutningsapparater. Torpedtub är den gemensamma benämningen för
alla de apparater, varmed en torped utskjutes. De äldsta torpedtuberna voro under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
