- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / V. Metallernas bearbetning, urteknik, lås, vapenteknik /
795

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Torpeder, av J. Blomberg och F. Arsenius - Torpeduppfinningar och försök med olika torpedtyper

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VAPEN I SJÖKRIGET. TORPEDUPPFINNINGAR.

795

en del mindre förändringar patenterade Jones år 1908 ett s. k. luftgyroskop, som sedan
fick stor användning. Fjäderkraften ansågs ej längre tillräcklig, då svänghjulet
behövde drivas upp till 10 000—-12 000 varv/minut. Luftgyroskopets svänghjul hade
ur-fräsningar, mot vilka tryckluft från ett eller ett par munstycken spelade under en
bråkdel av en sekund, varefter luften automatiskt stängdes av. År 1913 hade Whitehead
funnit, att en kraftig luftstråle, applicerad på själva svänghjulet, ej var så vidare
lämplig, då härigenom störningar, svåra att kontrollera, uppträda, och firman föreslog ett
gyroskop, som sattes i gång medelst en liten turbin, där igångsättningsluften avstängdes
och turbinen urkopplades automatiskt efter ett kort tidsmoment. Detta gyroskop var
en tid alldeles utmärkt, men torpedens skjutdistans ökades oupphörligt och det var
nödvändigt att åter införa underhållande luft. Gyroskopet igångsattes antingen av
en fjäder eller av turbin, varefter under hela torpedens gång luft av reducerat tryck,
3—-5 atm., verkade på uttagningar i svänghjulet. Härigenom kunde gyroskopet få
tillräcklig styrkraft även för de stora distanserna av 10 000—12 000 meter.

Whiteheads europeiska rival, Berliner Maschinenbau Å. G. vorm. L. Schwartzkopff,
började år 1896 genom sin ingenjör E. Kaselowsky uttaga gyroskoppatent; de två
firmorna följdes ganska väl åt, än var den ena före, än den andra. Kaselowskys
gyroskop voro mycket driftsäkra, men i allmänhet större och betydligt mera komplicerade
än Whiteheads.

Den amerikanska torpedfirman Bliss’ ingenjör Leavitt började först år 1903
att patentera gyroskop, men följde sedan troget de båda andra i samma
utveck-lingsserie.

Den norske amiralen Börresen lät ett tag rätt mycket tala om sig genom en
gyro-skopanordning, som gav torpeden en dubbelsvängning, så att t. ex. en torped skjuten
från en däckstub i 45° vinkel kunde fortsätta sin kurs i torpedbåtens stävriktning i
stället för att skära denna kurs och den svenske kustartillerikaptenen G. Åkerlund
patenterade ett gyroskop, som kunde skjuta i dubbla vinklar, runt hörn, ja nästan hur
som helst.

Armstrong och Sodeau konstruerade år 1907 ett gyroskop, som åstadkom att
torpeden gick i stora bågar, för att på så sätt göra det svårare för fienden att styra undan
torpedens kurs, och den tyska firman Anschütz & Co., bekant för sina
gyroskopkom-passer, patenterade ett gyroskop, som sattes i gång av en fjäder, varefter
rotationshastigheten underhölls genom en liten elektrisk motor. H. W. Shonnard föreslog
slutligen ett gyroskop, som sattes i gång av en elektrisk motor utanför torpeden, d. v. s.
apterad på utskjutningstuben.

Nätsaxar. En annan detalj, som även är av stort intresse, är nätsaxen. Redan
tidigt (1891) framkom den idén att förse torpeden med sågtänder för att genomtränga
de skyddsnät, som då började användas för att skydda fartyg mot torpeder. Näten,
som hängde 7—9 meter från fartyget i bommar, voro i allmänhet gjorda av hopflätade
stålringar av stor seghet, och torpedens egen kraft var alldeles otillräcklig för
genom-trängning. I allmänhet gjordes därför försök att få torpederna att gå under nätet och
dyka upp under fartyget, som förut omnämnts. Det var först omkring år 1905, som man
fann på att genom en sprängladdning forcera nätet. I fråga om nätsaxkonstruktioner
kan man i allmänhet betecknande använda det danska uttrycket »extra hemmelighet»
ty ingenting i den vägen får läcka ut. Firman Whitehead har dock år 1912 förbättrat
och patenterat en av W. Goldsteyn gjord uppfinning som visas i fig. 1325 och är
förvånande enkel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:18:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/5/0805.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free