Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Torpeder, av J. Blomberg och F. Arsenius - Torpedutskjutningsapparater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I SJÖKRIGET. TORPEDUTSKJUTNINGSAPPARATER.
799
ündervattenssidotuber förekomma å slagskepp, pansarbåtar, kryssare och
undervattensbåtar. Å moderna pansarfartyg äro de dock i allmänhet frångångna och ersatta
med över vattenstub er. Uppgiften att konstruera en användbar u.v.sidotub visade sig
synnerligen svår att lösa. Vid ifrågavarande slag av tuber tillkommer nämligen en
svårighet, som icke återfinnes vid stävtuber. Svårigheten består i att övervinna det mot
torpedens sida vid utskjutningen verkande vattentrycket, vilket vid en framfart av
aderton knop uppgår till omkring fem ton. På grund härav har följande princip blivit
följd vid konstruktionen av nästan alla undervattenssidotuber. En sköld eller sked,
försedd med styrrännor, utskjutes utanför fartygssidan för att tjäna till stöd och skydd
för torpeden. Torpeden, vilken under utskjutningen rör sig längs denna sked, är försedd
med styrklackar, som passa i skedens rännor. Skeden kommer följaktligen att skydda
och delvis fasthålla torpeden, varjämte torpedens och tubens riktlinjer sammanfalla,
ända till dess att torpedens stjärt är klar för fartygssidan, vilket inträffar samtidigt med
att torpedens styrklackar lämna skeden. Under det att torpeden rör sig längs skeden,
blir dess främre del mer och mer utsatt för det förbiforsande vattnet, under det att
torpedens akterparti är understött och skyddat. Vattentrycket utövar sålunda en
brytning och strävar att giva torpeden en avvikning i förhållande till huvudriktningen,
en deflektion. Skeden måste därför göras stark nog att vid höga farter motstå trycket
av vattenströmmen mot både sin egen yta och torpedens. Till förminskande av det mot
själva skeden verkande vattentrycket äro hål upptagna i densamma, varigenom på den
aktra delen av torpeden åstadkommes ett tryck, som delvis balanserar trycket mot
torpedens främre del. Fullständig jämvikt kan emellertid icke erhållas, varför torpeden
under alla omständigheter erhåller någon deflektion, vilken dock ej är större än att den
omedelbart upphäves av gyrorodren. Den vid undervattenssidoskjutning uppträdande
deflektionen kommer sålunda att orsaka en parallellförflyttning av torpeden.
Firman W. G. Armstrong, Elswick, lyckades konstruera den först användbara
undervattenssidotuben. Vid denna liksom vid övriga i bruk varande sådana tuber kan
man uppdela tubens funktion i tre särskilda rörelsemoment, nämligen skedens och
torpedens utförande, torpedens utskjutande och skedens indragande. Då ovannämnda
firma började sina försök med undervattenstuber, strävade den efter att utföra dessa
moment i ett tempo. Det är emellertid tydligt, att om sked och torped utskjutas samtidigt,
så kan det inträffa, att, om skeden av en eller annan orsak skulle hänga upp sig eller
stanna eller ej alls komma i gång, torpeden dock fortsätter och dess styrklackar lämna
sina rännor, innan torpedens stjärtparti är fritt från fartygssidan, i vilket fall torpeden
med all sannolikhet sönderbrytes. Detta kan icke inträffa vid Armstrongs tuber, emedan
de två funktionerna, att föra ut skeden och skjuta ut torpeden, äro åtskilda. Tuben
består nämligen av en inre tub, i vilken torpeden införes, och vars främre del utgöres av
skeden, samt en yttertub. Innertuben tillslutes av ett lock med utskjutningsventil och
är rörlig på rullar inuti yttertuben. Denna sammanbygges av tre delar, förenade medelst
en packningsdosa, vilken tätar omkring innertuben och hindrar vatten att intränga i
bakre yttertuben. Yttertuben stod på de första tuberna i förbindelse med en
gaskammare, försedd med patronläge och avfyrningsmekanism. På moderna u.v.sidotuber äro
krututskjutningsanordningarna, på grund av svårigheterna att med användande av
krut erhålla jämnt utskjutningstryck, ersatta med anordningar för luftutskjutning.
Vid avfyrningen gå krutgaserna eller numera luften från gaskammaren respektive
ut-skjutningsackumulatorn och utskjutnings ventilen ut i bakre yttertuben omkring
inner-tubens bakre del och pressar innertuben utåt, till dess den, då skeden är fullt utförd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
