Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i luftkriget, av A. Örnberg - Kulsprutor - Flygbomber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I LUFTKRIGET. FLYGBOMBER.
803
och har mycket stor eldhastighet, 1 000—1 200 skott i minuten. Pipan, som i motsats
till den vanliga kulsprutan av samma fabrikat saknar vattenavkylning, är omgiven av
en perforerad ståltub. Uppställd på ett stillastående underlag kan pipan icke tåla mer
än högst 100 skott i följd, varefter den måste avkylas, innan eldgivningen kan
fortsättas. Vid skjutning från flygplan däremot kommer avkylning att ske genom de på
grund av flygplanets stora fart genom luften uppkommande kalla luftströmmarna.
Vikten på denna kulspruta uppgår till 10 kg. utan lavettage.
Förutom den vanliga handvapensammunitionen har för flygkulsprutor införts
specialammunition av här nedan nämnd beskaffenhet:
pansarbrytande projektiler, bestående av en inre kärna av hårt stål, innesluten i
ett hölje av nysilver, avsedda att genomslå och skada bensintankar, motordelar och
instrument, samtidigt som de äga verkan mot levande mål;
brand- och lysprojektiler, avsedda dels att tända brännbara delar såsom bensin,
observationsballonger m. m., dels att åstadkomma en lysande bana i luften, på det att
skytten må kunna följa kulans väg genom luften och därvid observera träffresultatet;
dessa projektiler innehålla en lys- och brandsats, i vilken oftast fosfor ingår, och som
tändes vid skottlossningen av krutgaserna i pipan;
explosiva projektiler, bestående av små granater, vilka kr ev era på visst avstånd
från mynningen, i regeln 400 meter, varigenom skytten blir i stånd att bedöma om
målet är innanför eller utanför denna skottvidd; det anses nämligen lönlöst att utföra
beskjutning i luften på större avstånd än det nyssnämnda.
Specialammunitionen utplaceras vanligen i patronbanden eller patronmagasinen
tillsammans med den vanliga ammunitionen, så att vart 5:te å 10:de skott kommer att
utgöras av en viss specialprojektil.
Fig. 1327. Päronformad.
flygbomb.
Flygbomber. Under år 1915 framkommo bombkastningsflygmaskiner med stor
bärighet, varjämte även luftskeppen utrustades med bomber. Ett stort antal olika slag
av bombkonstruktioner framkom. Bomberna indelas i spräng-,
gas- och brandbomber.
Sprängbomberna äro avsedda att åstadkomma stor
spräng-verkan vid målet och äro fördenskull försedda med kraftiga
sprängladdningar av brisant sprängämne (trotyl e. d.).
Gasbomberna hava större sprängladdningar, men tunnare
omhölje än sprängbomberna; sprängstyckena bliva därigenom små
och av ringa levande kraft, under det att gasverkan blir stor.
Brandbomberna äro avsedda att åstadkomma eldsvåda vid
målet, varför laddningarna i dessa utgöras av brännbara ämnen:
bensin, bensol, petroleum, termit (aluminium och järnoxid) e. d.
Omfattande försök hava blivit utförda med olika
bombformer såsom sfäriska, päron- eller droppformade och slutligen
avlånga. De sfäriska eller kulbomberna hava kommit till mindre
användning än övriga på grund av svårigheten att så anbringa
brandröret, att detta alltid verkar, hur bomben än är vriden vid
nedslaget. Den päron- eller droppformade bomben (fig. 1327) har som
förebild formen av en fritt fallande vattendroppe. Dess
tyngdpunkt är så belägen, att bomben, hur den än fälles, så småningom
inställer sig i ett bestämt läge. För att påskynda denna inställning förses dock bomben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
