Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i luftkriget, av A. Örnberg - Kulsprutor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
802
VAPENTEKNIK.
skulle träffas vid s. k. efterbrännare. Dylika inträffade ej så sällan på grund av
ofull-komligheter i ammunitionen, vilka orsakade, att ett visst tidsmoment förflöt innan
skottet verkligen gick, sedan avfyrning verkställts. Man sökte visserligen avhjälpa denna
olägenhet genom omsorgsfull tillverkning av ammunitionen, men risken förefanns dock,
och det behövdes ej många skott i propellern för att dennas blad t. o. m. skulle kunna
bliva avskjutna. Härtill kom att genom slitning eller sättning av kopplingsanordningen
en förskjutning kunde äga rum. För att lösa frågan försåg man då helt enkelt
propellerbladen å de ställen, som passerade framför pipmynningen, med plåtskydd av sådan styrka,
att kulorna av detsamma skulle kunna kastas åt sidan. I samband därmed borttogs
utväxlingen mellan motoraxel och kulspruta. Svagheten i detta system låg dock däri,
att ett stort antal kulor gingo förlorade för sitt verkliga ändamål, varigenom eldkraften
avsevärt nedsattes. De kulor, som träffade propellern, åstadkommo även otrevliga
vibrationer i denna och plåtskyddet minskade propellerns effektivitet.
På monoplanen löste man då problemet jämförelsevis lätt, i det att kulsprutan
placerades så högt upp, att den kunde skjuta över propellern. På biplanen, som mångenstädes
voro vanligast förekommande, utvecklades däremot den ursprungligen franska idén om
skjutning mellan propellerbladen och en hel del olika system framkommo för frågans
lösande, särskilt i Tyskland. Vid »Fokkers» system överföras motorns rörelser på liknande
sätt som på en tachometerkoppling till en klokoppling, vilken inkopplas av
flygbåts-föraren medelst dragning i en lina. Då denna inkoppling är gjord, åverkas kulsprutans
avtryckare utom i de ögonblick, då något propellerblad befinner sig framför pipmynningen.
För efterbrännare skyddas propellern därigenom att avfyrning sker i samma ögonblick
som ett propellerblad passerat mynningen, varigenom en något fördröjd kula har tillfälle
att passera propellern, innan nästa blad kommit i skottriktningen. Ett annat system
— »Forstman» — grundar sig därpå, att i de ögonblick, då något propellerblad passerar
framför pipmynningen, så lyfter en med motoraxeln genom utväxling förbunden hävarm
upp en skiva, som kastar kulan åt sidan; vid detta system pågår således kulsprutans
automatiska eld obehindrat i övrigt. Vid de båda nu nämnda systemen — och flera
liknande finnas — är således kulsprutans eldhastighet ej beroende av propellerns varvantal på
samma sätt som vid de först utförda anordningarna för skjutning mellan propellerbladen,
varigenom vapnets eldhastighet bättre kan uttnyttjas. Å de tvåsitsiga flygplanen ökades
antalet kulsprutor så småningom till två, en fast uppställd skjutande mellan
propellerbladen och en rörlig, och vid de tresitsiga maskinerna till tre.
Med hänsyn till den korta tid, varunder en luftstrid i varje anfall kan beräknas
pågå, och flygmaskinernas stora hastighet fordrar man av kulsprutorna framförallt
stor eldhastighet. Därjämte måste vikten å vapnet vara liten. De kulsprutor, som
kommit till användning å flygmaskiner, hava därför i regel varit av gevärskaliber. I vårt
land har för flygplansbestyckning bl. a. varit antagen Schwarzlosekulsprutan, som i
övrigt förekommer såväl vid armén som flottan (se »Vapen i lantkriget» och »Vapen
i sjökriget»), men för att nedbringa vikten har vattenmanteln borttagits eller
perforerats. Detta kan utan olägenhet ske, enär den starka luftavkylningen ersätter
vatten-avkylningen. Denna kulspruta är dock tung; dess vikt utan lavettage uppgår till
c:a 20 kg. Lättare kulsprutor, vilkas vikt endast uppgår till 10 kg. eller mindre, hava
därför blivit antagna, hos oss den danska Afudsen-kulsprutan och amerikanska Colt
(Brownings patent). Den sistnämnda har efter försök med ett flertal olika lätta
kulspru-tetyper under år 1921 apterats å såväl marinens som arméns flygplan. Coltkulsprutan
av »aircraft model» är konstruerad särskilt med hänsyn till dess användning på flygplan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
