HAMNARNAS TEKNISKA ANORDNING. 53 Enklast ter sig problemet, om vattendjupet är obetydligt och grunden består av berg eller annat bärkraftigt material. Om vattendjupet ej överstigit ett fåtal meter, har utförandet av kaj murar av löst på varandra liggande stenblock — jfr fig. 38 — ej varit förenat med några stora svårigheter. Härför erforderliga lyftanordningar torde hava förekommit redan i den grå forntiden. I många fall kunde arbetet utföras i skydd av fångdammar. Där frånvaron av pålmask möjliggjorde användningen av trä, kunde murverkets nedre delar ersättas med stenkistor, jfr fig. 39. Denna konstruktion förtjänar i all sin enkelhet att betecknas såsom genialisk. Även om redskapsförrådet inskränkt sig till yxa och borr, kunde på djupt vatten utföras omfattande och solida byggnadsföretag. Fig. 39. Fig. 38. Icke heller i fråga om varaktighet lämnar konstruktionen något övrigt att önska, dock under förutsättning att kistans överkant ej når sådan höjd, att den kommer i beröring med omväxlande luft och vatten — annars är sagan snart all. Konstruktionen tillämpas ännu den dag som är och förtjänar att tillämpas, särskilt där virkestillgången är riklig, och det tillämnade byggnadsföretaget har så ringa omfattning, att anskaffandet av de vidlyftigare redskap, som kunna erfordras vid tillämpning av andra metoder, skulle draga större kostnad. De ingenjörer, som omkring mitten av förra århundradet byggde kajer i hamnar, där förekomsten av pålmask förbjöd användningen av trävirke, torde med blandade känslor hava konstaterat sjöfartens växande krav på vattendjup i hamnarna. Tidigare hade fordringarna på vattendjup vid kajerna i regel inskränkt sig till 3 eller 4 m. Redskapen hade varit av enklaste slag. Våra dagars viktigaste material, betongen, tillhörde ännu framtiden. Det är med stor beundran som man konstaterar, att de närmaste föregångsmännen inom yrket verkligen lyckades gå i land med alla de uppgifter, som ställdes på dem, när fartygens djupgående under loppet av några få årtionden ökades från 4 till 5 m, från 5 till 6 m, från 6 till 7 m o. s. v. Vid övergången till vårt århundrade, då betong och armerad betong började intaga främsta rummet bland alla vid vattenbyggnadsarbeten använda materialier, då metoder och arbetsredskap började nå en hög grad av fulländning, hade fartygens djupgående ökats till 9 å 10 m. Sedan dess har utvecklingen fortskridit vidare i de banor, som utstakats av ingenjörerna under senare delen av förra århundradet. Den dag, som är, bygges vid kuster, som äro utsatta för ebb och flod, kajer vid 20—30 m djupt vatten. Till vårt förfogande stå redskap och materialier, som göra det jämförelsevis lätt för väg- och vattenbyggaren att tillgodose alla de krav på vattendjup sjöfarten någonsin kan komma att uppställa. Det är icke längre fråga om vad som kan göras. Det byggnadstekniska problemet har reducerats till en kostnadsfråga.