Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Vattenbyggnader
- Hamnarnas tekniska anordning, av P. G. Hörnell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMNARNAS TEKNISKA ANORDNING.
53
Enklast ter sig problemet, om vattendjupet är obetydligt och grunden består av berg
eller annat bärkraftigt material. Om vattendjupet ej överstigit ett fåtal meter, har
utförandet av kaj murar av löst på varandra liggande stenblock — jfr fig. 38 — ej varit
förenat med några stora svårigheter. Härför erforderliga lyftanordningar torde hava
förekommit redan i den grå forntiden. I många fall kunde arbetet utföras i skydd av
fångdammar.
Där frånvaron av pålmask möjliggjorde användningen av trä, kunde murverkets
nedre delar ersättas med stenkistor, jfr fig. 39. Denna konstruktion förtjänar i all sin
enkelhet att betecknas såsom genialisk. Även om redskapsförrådet inskränkt sig till
yxa och borr, kunde på djupt vatten utföras omfattande och solida byggnadsföretag.
Fig. 39.
Fig. 38.
Icke heller i fråga om varaktighet lämnar konstruktionen något övrigt att önska, dock
under förutsättning att kistans överkant ej når sådan höjd, att den kommer i beröring
med omväxlande luft och vatten — annars är sagan snart all. Konstruktionen tillämpas
ännu den dag som är och förtjänar att tillämpas, särskilt där virkestillgången är riklig,
och det tillämnade byggnadsföretaget har så ringa omfattning, att anskaffandet av de
vidlyftigare redskap, som kunna erfordras vid tillämpning av andra metoder, skulle
draga större kostnad.
De ingenjörer, som omkring mitten av förra århundradet byggde kajer i hamnar,
där förekomsten av pålmask förbjöd användningen av trävirke, torde med blandade
känslor hava konstaterat sjöfartens växande krav på vattendjup i hamnarna. Tidigare
hade fordringarna på vattendjup vid kajerna i regel inskränkt sig till 3 eller 4 m.
Redskapen hade varit av enklaste slag. Våra dagars viktigaste material, betongen,
tillhörde ännu framtiden. Det är med stor beundran som man konstaterar, att de närmaste
föregångsmännen inom yrket verkligen lyckades gå i land med alla de uppgifter, som
ställdes på dem, när fartygens djupgående under loppet av några få årtionden ökades
från 4 till 5 m, från 5 till 6 m, från 6 till 7 m o. s. v. Vid övergången till vårt århundrade,
då betong och armerad betong började intaga främsta rummet bland alla vid
vattenbyggnadsarbeten använda materialier, då metoder och arbetsredskap började nå en hög grad
av fulländning, hade fartygens djupgående ökats till 9 å 10 m. Sedan dess har utvecklingen
fortskridit vidare i de banor, som utstakats av ingenjörerna under senare delen av förra
århundradet. Den dag, som är, bygges vid kuster, som äro utsatta för ebb och flod, kajer
vid 20—30 m djupt vatten. Till vårt förfogande stå redskap och materialier, som göra
det jämförelsevis lätt för väg- och vattenbyggaren att tillgodose alla de krav på
vattendjup sjöfarten någonsin kan komma att uppställa. Det är icke längre fråga om vad
som kan göras. Det byggnadstekniska problemet har reducerats till en kostnadsfråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Oct 2 00:04:18 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/6/0063.html