Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Inre vattenvägar, av P. G. Hörnell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
VATTENBYGGNADER.
de orter, som äro belägna vid flodens stränder. Avståndet längs Seinefloden mellan
Oissel och le Trait är c: a tre gånger större än avståndet fågelvägen mellan samma orter.
Orsaken varför floden gör dylika långa omvägar i stället för att på kortaste möjliga
väg avbörda vattnet till havet är den, att mot kornstorleken av materialet i flodbädden
svarar en viss hastighet av vattnet. Hastigheten är beroende av vattenytans lutning.
Lutningen beror i sin tur av avstånden mellan de punkter, där vattenytan intager vissa
av olika omständigheter betingade höj dlägen. Vore Seinefloden mellan Oissel och le
Trait rätlinig och vattenstånden vid dessa orter desamma som nu, skulle vattnet strömma
fram med ungefär 70 procents större hastighet än vid nuvarande sträckning. Med
hastighetsökningen skulle följa en sådan ökning av vattnets förmåga att anställa åverkan,
att urskärning snart skulle uppstå i flodfåran. Denna åverkan skulle antaga allt större
omfattning och ej upphöra, förr än floden format sig en bädd, som vore ungefär lika
lång och lika beskaffad som den nuvarande. Naturen har skapat sig ett mer eller mindre
tillfälligt jämviktstillstånd, som det under vissa omständigheter kan vara förenat
med ganska stor risk att söka upphäva. Så ofta det kunde förefalla vara ur trafikteknisk
synpunkt lämpligt att ersätta en lång och svårnavigabel slinga ACB — jfr fig. 107 —
med ett genomstick AB, vågar man ej göra det utan vidtagande av särskilda
försiktighetsmått.
Antag, att en flodsträcka i sitt naturliga skick har det utseende, som antydes av
de heldragna linjerna i fig. 108, att flodbädden består av finkornigt lagrat material och
att vattnet i floden ständigt rör sig i riktning mot utloppet. Under perioder av torka
rinner föga vatten fram, hastigheten är obetydlig. Någon urskärning förekommer icke.
I flodbäddens utseende inträder ingen annan förändring än den, som kan uppstå
genom avlagring av de jämförelsevis obetydliga mängder slam, som då finnas i vattnet.
Vid inträdande högvatten ökas avbördningen och samtidigt därmed
strömhastigheten i floden. Vattnet strävar att bibehålla sin rätliniga rörelse och pressar sig med
stor styrka mot stranden vid A, där det åstadkommer urskärning. Småningom
bibringad en ny riktning angriper vattnet den motsatta stranden vid B. Sålunda
inträder urskärning vid stränder, som hava sådan riktning, att de lägga hinder i vägen för
strömmen. En del av det lösryckta materialet transporteras av vattnet till havet
utanför flodmynningen. Resten avlagrar sig på nytt vid de stränder, som ligga i lä för
strömmen, sålunda nedanför punkterna C, D, E o. s. v. Floden bibehåller — i stort sett —
samma serpentinartade form, men serpentinens olika delar röra sig i riktning mot
havet.
En dylik, årligen upprepad förflyttning av flodbädden är redan ur agrikulturell
och ägorättssynpunkt förenad med stora olägenheter. Den kan under vissa
omständigheter inverka mycket menligt även på möjligheterna att trafikera floden.
Urskärning och avlagring försiggå sällan regelbundet. Här och var bildas i flodfårans centrala
Fig. 107.
Fig. 108.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
