Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Inre vattenvägar, av P. G. Hörnell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INRE VATTENVÄGAR.
97
delar bankar, över vilka vattendjupet blir så obetydligt, att fartygen ej kunna
passera dem.
Vid slamförande floder, som utmynna i havet, göra sig alldeles särskilda
förhållanden gällande, om vattenytan i havet starkt påverkas av ebb och flod. Inom
myn-ningsområdet kan skillnaden mellan hög- och lågvatten uppgå till åtskilliga meter. I
medeltal c:a två gånger per dag strömmar havsvågen in, två gånger strömmar den —
förstärkt av den mängd sötvatten, som avrinner från flodens nederbördsområde —
tillbaka. Ar kustlandskapet flackt, d. v. s. flodens längdprofil i det närmaste horisontal,
kan tidvattnets inverkan sträcka sig många mil uppför floden. Vattnet strömmar fram
och tillbaka. T. ex. kl. 9 på morgonen ligger ett visst strandparti i lä för strömmen.
Möjligen försiggår där avlagring. Klockan 3 på eftermiddagen samma dag är samma
strandparti vänt mot strömmen och utsättes då för urskärning. Mellan dessa två
tidpunkter har funnits en kortvarig- period, då vattnet i förevarande del av floden varit
stillastående eller rört sig så obetydligt, att avlagring överallt kunnat äga rum.
Dock, vid en och samma tidpunkt, endast å en sträcka av mycket begränsad
längd. Å ömse sidor om denna sträcka rörde sig vattnet samtidigt i motsatta
riktningar, ovanför kanske i riktning nedåt, nedanför i riktning uppåt. Det förekommer
m. a. o. för en och samma sektion aldrig två omedelbart på varandra följande
perioder, under vilka samtliga på flodbäddens utseende inverkande faktorer äro
fullkomligt lika.
Men växlingarna hänföra sig icke endast till de två gånger per dag uppträdande
ebb- och flodperioderna. Storleken av vattenytans höjning och sänkning varierar under
månadernas och årens lopp, beroende av att solen, jorden och månen vid olika tider
intaga olika ställningar i förhållande till varandra. När solen och månen befinna sig
på samma sida om och i rät linje med vår planet, draga de till sig, attrahera, med förenade
krafter vattenmassorna på jorden. Tidvattenvågen når då sin största höjd. Det
uppstår vad man kallar en springflod. Befinna sig solen och månen på diametralt motsatta
sidor om jorden, draga de åt var sitt håll, motverka varandra, så att tidvattenvågens
höjd blir mindre. Denna fas av tidvattenfenomenet kallas neap. Skillnaderna mellan
hög- och lågvattenstånd kunna vid dessa båda perioder vara mycket olika. På ett ställe,
där skillnaden mellan hög- och lågvatten är 5—6 m vid spring, kan skillnaden vid neap
belöpa sig till endast ett par meter. Naturligtvis gestalta sig även
strömningsförhållan-dena olika. Där vid neap förekom tendens till avlagring, kan vid spring inträda
urskärning och vice versa.
På ingenjören ankommer det att söka förebygga såväl urskärning som avlagring,
att göra flodfåran så permanent som möjligt. Vad urskärningen beträffar ligger det
närmast till hands att förse stränderna med en skyddande beklädnad, som hindrar det
hastigt framströmmande vattnet att komma i omedelbar beröring med de lösa
jordlagren. Avlagringen söker man förebygga genom att öka strömhastigheten i
motsvarande delar av floden. Strömhastigheten är beroende av vattenmängden och
sektions-arean. För att öka strömhastigheten erfordras sålunda, vid lika stora vattenmängder,
att flodfårans sektionsarea göres mindre. Det kan ske på två principiellt olika sätt:
antingen genom en längsgående damm, ett »ledverk» (A), som tvingar vattnet att
strömma fram i endast en del av strömfåran (B), medan den andra delen (C) är avstängd —
jfr fig. 109 — eller också genom tvärdammar, »tvärverk», ABC etc., mellan vilka
strömhastigheten blir så obetydlig, att hela det område, vars gränslinje mot floden markeras
av tvärdammarnas yttre ändpunkter, mera eller mindre fullständigt slammas igen, jfr
7—-270535. Uppfinningarnas bok. VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
