Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Flottningsteknik, av Gunno Kinnman - Flottledens ställning till andra intressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
VATTENBYGGNADER.
Flottledens ställning till andra intressen.
I vår lagstiftning intar flottleden en mycket gynnad ställning, vilket grundar sig
därpå, att den anses såsom en allmän kommunikationsled, som i högsta grad gagnar hela
trakten. Men flottleds byggaren kommer dock i kontakt med så många stridiga intressen,
att dessa även rent tekniskt måste utöva inflytande på hans åtgärder.
Skada skall ersättas, och detta kan ske antingen en gång för alla, t. ex. vid
anläggningen, eller år för år. Det måste då övervägas, om inte skada kan undvikas eller
åtminstone minskas genom någon form av fast anläggning. Vi skola därför även finna, att
byggnader uppföras till skydd för stränder, vattenverk, fisken, trafik o. dyl.
Fisket har urgammal rätt, och vid byggnad i vatten där fisken har sin gång måste
därför vidtagas anordning för att släppa fram den, såvida icke kostnaden blir oskälig.
Särskilt i större dammar uppföras stundom laxtrappor, men vanligen finnes icke annan
utväg än att ålägga de flottande en viss avgift per flottad virkesenhet till fiskets
befrämjande.
I äldre tider har ofta fiske och flottning haft gemensamma intressen mot verksägare
som önskat stänga av vattendragen för kraftens utnyttjande. I våra flottleders
rättshistoria har detta spelat en viss roll.
Flottningen har alltså ofta stått i motsatsförhållande till vattenkraften. I
kungs-ådrevattendrag, d. v. s. där vattenmängden uppgår till minst 5 kubikmeter per sekund,
kunna väl båda intressena rymmas bredvid varandra. Men i övriga vattendrag gäller
prioritetsprincipen, och då Norrlands flottleder upprensades på en tid, då strömfallen
ännu icke tagits i anspråk för kraftalstring, har flottningen fått en förmånsrätt som icke
kan berövas den. I södra och mellersta delarna av landet ha däremot strömfallen
redan tidigt utbyggts för bergshanteringen. Detta är en av orsakerna till att flottlederna
där fått så ringa utbredning.
Men detta beror även av andra skäl. I mellersta och södra Sverige, från en linje
dragen från Dalälvens mynning genom Bergslagen och Värmlands sydkant, råder lågt
vattenstånd om sommaren, därigenom måste konkurrensen om vattnet bli skarpare än
norr om samma linje, där högvattenstånd sammanfaller med flottningstid.
Stundom kan en vattenreglering för kraftändamål även vara till nytta för flottningen,
men ofta är det oundvikligt att intressena gå i olika riktningar, i det att flottleden önskar
en reglering över flottledsdygnen, men kraftverket vill så vitt möjligt fördela
högvattnet över hela året. Flottleden tar ju alltid vatten från kraftverket, vilket vid
lågvattenstånd är en betydande olägenhet. Å andra sidan uppstå ovanför kraftverksdammarna
lugnvattenbassänger, där särskilda anordningar måste utföras för att driva fram virket
och mata det in mot flottningsutskovet. Svåra isbildningar intill kraftverksdammar
ställa även särskilda krav på byggnadssättet i flottleden.
Allt byggande i vatten skall alltså göras så, att ändamålet må utan oskälig kostnad
vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan. Detta mål sätter utomordentligt
stora krav på flottledsbyggaren likaväl som på kraftverksbyggaren. Och
tillgodoseendet av alla intressen kräver i många fall en mycket fullständigare utbyggnad av
flottleden än vad som tidigare varit brukligt. I sista hand är det vattendomstolen som
numera har avgörandet i sin hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
