Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Flottningsteknik, av Gunno Kinnman - Det naturliga vattendragets omreglering till flottled
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
VATTENBYGGNADER.
I mindre vattendrag förekommer ofta enkelledare (fig. 163), i form av en vägg, som
bör lutas i 60° mot land. Denna kan utföras av plank och fästes mot stolpar eller bockar,
men vanligen timras väggen och stödes genom kortare stockar, bettingarna, vilka
infällas med laxknut. Dessa bettingar kunna då helt enkelt stöda mot och stenas ned i
bakomliggande strand. Eller ock hophuggas bettingarnas fria ändar så att trekantiga
korgar bildas. Genom att dessa fyllas med sten hållas timmervarven ned.
Enkelledare äro föga varaktiga och tåla ej heller några större påkänningar. Den
användbaraste typen är i stället ledkista med dubbla väggar (fig. 164). Genom gott
sammanhang i konstruktionen föredrages den många gånger t. o. m. framför ledare av sten, där
ett enda rubbat block kan ge upphov till en betydande katastrof. Vid större
vattendjup är den även lämplig, emedan timringen av kistan kan ske på isen, varefter den
sänkes ned genom belastning med sten.
Liksom vid dammkistor beskrivits, måste först botten avplanas och utgrävas ned
till fast grund. Grundförstärkning på lösa jordslag utföres såsom en risbädd som
skjuter ut ‘/j ä 1 m framför kistan.
Timringen sker i form av framvägg och bakvägg, av vilka den förra göres särskilt
tät genom drag och dymlingar. Framväggen lutas 5: 1 och bakväggen 10: 1. Mellan
dessa gå bettingarna som infällas med laxknut på framsidan och korsknut på baksidan.
Bettingarna ordnas till sneda rader och hela kistan fy lies med sten.
I stället för eller i förening med sådana ledare användas stundom styrskärmar,
vilka bestå av ett glest staket av horisontella slanor. Detta genomsläpper vatten men
ej virke.
Rätt utförda hava stenledare den fördelen att de äro mycket varaktiga, men de äro
dyrbara och på svag grund riskabla. De utföras av kilad sten i kallmur eller cementbruk
eller hopfogas med järnkrampor. Grundläggningen måste ske noggrant -och får ofta
formen av en sådan grundkista, som beskrivits för dammarna. Framväggen lägges
omsorgsfullt av större stenar med ordentliga bindare. Noga bör iakttagas, att
uppströms-kanternas fogar äro väl skyddade.
Här må även erinras om de stenslänter, som beskrivits i samband med
strömrensningen. De stå ju stenledarna ganska nära.
Rännor. Så mycket som möjligt försöker man numera begagna den naturliga
fåran för flottningen. Även om dess upprensning ställer sig ganska dyrbar, blir det på grund
av arbetets beständighet i längden det billigaste byggnadssättet. Men det finns många
förhållanden, som kunna framtvinga en flottning i ränna. Först och främst beror detta
på vattentillgången, ty i rännan är flottning möjlig med avsevärt mindre vatten än i
strömmen. Särskilt är detta av betydelse i små vattendrag samt vid lågvatten förbi
kraftverk.
Det är icke alltid möjligt att upprensa det naturliga vattendraget. I branta,
storsteniga och krokiga forsar kan det ofta vara bättre att föra fram virket i ränna, och i
lös, skärande mark bli ofta underhållskostnaderna för höga, om icke ränna bygges.
Även-så må beaktas, att det är summan av anläggnings-, underhålls- och
utflottningskost-naderna, som skola bli ett minimum. Och flottning i ränna kan ofta ske med avsevärt
mindre arbetsstyrka än i en svår ström.
För beräkning av rännans dimensioner samt andra hydrauliska beräkningsfrågor
hänvisas till framställning på annat ställe. För beräkning av kurvradien kan man
begagna formeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
