Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenavlopp, av Hugo Lindquist - Avloppsvattnets avledande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENAVLOPP. AVLOPPSVATTNETS AVLEDANDE.
171
befara. Invändigt skyddas ledningarna relativt bra för dessa genom den avsättning
av fettämnen, som äger rum på ledningarnas insidor. Denna avsättning går under
benämningen »kloakbud». Dock finnas exempel därpå, att ledningar, som både
utifrån och inifrån blivit utsatta för aggressivt vatten, sönderfrätts under loppet av några
få år. Man söker skydda sig härifrån genom bestrykning av de för frätning utsatta
ytorna med asfaltartade ämnen av olika slag. Dock hjälper detta ej på ledningarnas
insidor eller annars i konstruktioner, som äro utsatta för strömmande vatten, emedan
bestrykningen snart nötes bort. Ett annat sätt är att utföra konstruktionerna av
betong med hög cementhalt. Maskinpressade och för hand stampade rör och brunnar
av olika slag förekomma i handeln i vissa standarddimensioner.
Till ledningar av mindre dimensioner användas även saltglaserade stengodsrör i
stor utsträckning. De angripas icke av kemikalier.
Inspektion, ventilation, renhållning. Synnerligen viktigt är,
att en avloppsledning är inspekterbar, väl ventilerad och lätt att hålla ren.
Inspektionen avser givetvis i främsta rummet att medge lokalisering av
eventuella ledningsstopp. För att möjliggöra bekväm och effektiv inspektion av
ledningarna anordnas nedstigningsbrunnar och inspektionsrör.
Nedstigningsbrunnar utföras på huvudledningar, där sidoledningar tillstöta och
i alla brytpunkter såväl i plan som profil samt på raksträckor på lämpliga avstånd,
vanligen 220 ggr diametern eller högst 100 m. Det sagda gäller endast ledningar,
som ej äro gångbara. På sidoledningar med dålig lutning anordnas
nedstigningsbrunnar på samma sätt som på huvudledningar.
Inspektionsrör eller lyktbrunnar anordnas på sidoledningar med god lutning
mellan nedstigningsbrunnarna för att reducera de senares antal och användas för
inspektion eller vid spolning av avloppsledningen. I förra fallet nedföres genom
in-spektionsröret en lykta, som kan observeras från närmaste nedstigningsbrunn om
ledningen är ren.
Nedstigningsbrunnar och inspektionsrör utföras av betongrör, de förra med en
invändig diameter av c:a 1 m, de senare av 150 mm rör på ett T-rör med uppåtvänd
gren. I nedstigningsbrunnarnas botten anordnas, för att avsättningar ej skola uppstå,
halvcylindriska rännor i nivå med avloppsledningen.
Ventilation erfordras för att bortleda de kloakgaser, som bildas under
avloppsvattnets passage genom ledningarna och i stället tillföra dessa frisk luft. Aven om
avloppsnätet är väl byggt, så att avloppsvattnet raskt och utan avbrott kan rinna
från de olika inloppsställena till huvudledningarna, kan det nämligen icke undvikas,
att gasutveckling uppstår. Gaserna äro giftiga, i allmänhet mycket illaluktande och
■ofta, i blandning med en lämplig portion luft, explosiva. I färskt avloppsvatten är
gasutvecklingen ringa, i avloppsvatten statt i förruttnelse däremot mycket livlig.
Om gaserna ej avleddes, skulle det kunna inträffa, att desamma trängde genom
vattenlåsen in i byggnaderna.
Ventilation åstadkommes genom att alla avloppsledningar i hus uppdragas
ovanför taket och sluta öppna (se fig. 187). Endast på tilloppsledningar till dylika s. k.
fallrör få vattenlås insättas. Enär luften i fallrören är varm stiger densamma uppåt och
suger därvid in frisk luft i avloppsnätet genom nedstigningsbrunnar, inspektionsrör
och andra punkter, som stå i förbindelse med yttre luften. En icke obetydlig
mängd friskluft tillföres avloppsnätet även vid spolning med W. C. i de fall sådana
finnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
