Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenledningar, av Victor Jansa - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
VATTENBYGGNADER.
tillskrives äran av tryckpumpens uppfinning. Pumpkannan utfördes av trä och kolven
av koppar. Även andra pumptyper voro kända i Grekland, men ingen av dem fick någon
större användning. Icke förr än på 1600-talet började pumpar komma i allmännare
bruk.
Det var bristen på lämpliga metaller och oförmågan att behandla dem som gjorde,
att antikens folk aldrig lyckades skapa några medel för vattenuppfordring i större skala.
Fig. 208. Antika vattenreservoarer i Aden.
För att skaffa vatten till städerna nödgades man därför uppsöka högt belägna
vattenförekomster, från vilka vattnet med självfall kunde ledas till förbrukningsorten.
Ledningarna utgjordes av grävda kanaler eller av rännor, murade av natursten eller tegel.
Till en början framdrogos ledningarna ovan jord, men till skydd mot fientlig
skadegörelse lärde man sig snart att gräva ned dem under marken. Så vitt det var möjligt, följde
man markens naturliga lutning, men ofta var terrängen alls icke lämpad för vattnets
framledande enligt denna metod. Ibland korsades ledningstracén av någon höjd, som
ej kunde genomskäras med en öppen kanal, ibland av en dalgång, dit man väl kunde
leda ned vattnet men sedan icke ägde något medel för att lyfta det upp igen på andra
sidan. Antikens folk lyckades emellertid övervinna dessa hinder. Genom höjderna
borrades tunnlar, över dalarna spändes akvedukter, d. v. s. rännor, vilande på höga pelare.
Den första kända tunnelbyggnaden för vattenledningsändamål utfördes i Mindre Asien
omkr. 700 f. Kr.
Slutna ledningar, som kunde motstå inre vattenövertryck, voro sällsynta i antiken.
Materialfrågan lade även här hinder i vägen. Grekerna voro de första, som förstodo
att föra vattnet över en dal genom en sluten ledning, s. k. dykarledning eller sifon.
Ledningar av metall användes blott i ringa utsträckning och för små vattenmängder.
Såsom material användes bly, tenn och brons.
1 Följande antika vattenledningar förtjäna att nämnas:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
