Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenledningar, av Victor Jansa - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VATTENLEDNINGAR. HISTORIK.
197
F. n. förses Paris med vatten från tvenne alldeles skilda system, det ena för
ofiltrerat ytvatten för allmänna ändamål, t. ex. bevattning, spolning av avloppsledningar,
fontäner och industri, det andra för källvatten och tidtals även filtrerat flod vatten för
hushållsändamål. Det ofiltrerade vattnet uppfordras från floderna Seine och Marne
ävensom från Canal de FOurcq. Vattnet för hushållsändamål erhålles huvudsakligen
från källor på stort avstånd från Paris och ledes till Paris genom fyra olika akvedukter,
varierande i längd mellan 75 och 173 km.1 Sammanlagt finnas i Paris 18 reservoarer
med en total volym av 800 000 m³, och den dagliga vattentillförseln utgör omkr.
300 000 m³.
Berlin försågs ända till mitten av 1800-talet uteslutande med vatten från grävda
brunnar. Vattentillgången var god, och det var egentligen icke vattenbrist som
framdrev den första vattenledningsanläggningen, utan bristen på avloppsledningar. Allt
avloppsvatten avleddes ovan jord i rännstenarna, och i gator med ringa lutning
samlades massor av stinkande orenlighet. Berlins första vattenledningsförslag, som
framlades år 1838 och avsåg uppfordring av vatten från floden Spree uteslutande för spolning
av rännstenarna, blev emellertid aldrig utfört. Samma öde rönte flera senare förslag.
År 1842 påpekade byggnadsrådet Crelle, att anläggandet av en vattenledning
nödvändiggjorde spillvattnets avledande i underjordiska avloppsledningar. Kostnaderna
avskräckte emellertid Berlins borgare till den grad, att regeringen beslöt att försöka
intressera utländskt kapital i ett vattenverk för Berlin. Sålunda kom det sig, att Berlins
första vattenverk utfördes av tvenne engelsmän, Fox och Crampton, vilka startade
Berlin Waterworks Company. Vattnet uppfordrades från Spree genom ett pumpverk
vid Stralauer Thor. Anläggningen togs i bruk år 1856. Den gick länge med förlust, och
först omkring 20 år senare erhölls den beräknade avkastningen. 1873 övertogs bolaget
av staden.
För närvarande förses Berlin med vatten från 4 olika vattenverk, nämligen sydost
om Berlin från Müggelsee och Wuhlheide och nordväst om Berlin från Tegelersee och
Heiligensee. Staden är indelad i två högzoner och två lågzoner. Högzonerna äga var
sitt vattentorn, medan trycket i lågzonernas rörnät vidmakthålles genom kontinuerlig
pumpning. Den totala uppfordringen utgör c:a 500 000 m³ per dygn.
Stockholms första vattenledningsverk påbörjades vid Skanstull år 1859 och togs i
bruk år 1861. Vattnet uppfordrades från Årstaviken till en filteranläggning vid
Skanstull, varifrån det trycktes till en högreservoar i Årstalunden. Åren 1882—84 anlades i
närheten det s. k. Eriksdalsverket,.vilket anordnades efter samma principer som
Skans-tullsverket. Vattenbehovet växte emellertid snabbt, och det blev snart nödvändigt att
förbereda en ytterligare utvidgning. Efter noggranna undersökningar framlades år
1900 förslag till ett nytt vattenverk vid Norsborg, vilket uppfordrar vatten från
Mälaren, Bornsjön och en mindre grundvattentäkt till en högreservoar vid Trekanten.
Yt-vattnet filtreras genom långsamfilter. Åren 1911—20 utvidgades Norsborgsverket, så
att det numera ensamt övertagit hela Stockholms vattenförsörjning. Skanstullsverket
nedlades år 1918 och Eriksdalsverket år 1923.
År 1929 framlades förslag till utförande av ett nytt vattenverk på Lovön i
Mälaren. Vid detta vattenverk, som omedelbart skall byggas, kommer vattnet att
renas genom kemisk fällning, snabbfiltrering och sterilisering med klor.
Anläggningskostnaden beräknas komma att uppgå till c:a 7 milj, kronor.
1 L’aqueduc de la Dhuis (1866), 131 km, från Pargny, 1’aqueduc de la Vanne (1874), 173 km, från Sens
och Troyes, l’aqueduc de 1’Avre (1895) från Avredalen samt 1’aqueduc de Loing et du Lunain från
källor, 75 km från Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
