Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenledningar, av Victor Jansa - Vattentillgång - Vattnets beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENLEDNINGAR. VATTNETS BESKAFFENHET.
203
Fig. 215. Nivåkarta över en grundvattenström.
Vid pumpning eller tappning ur en grundvattenbrunn uppkomma
inströmnings-och friktionsmotstånden omedelbart vid pumpningens resp, tappningens början.
Grundvattnets rörelseriktning åskådliggöres på en plankarta med fördel medelst
nivåkurvor över grundvattenytan (fig. 215). Såsom namnet anger, sammanbinda
nivåkurvorna de punkter av vattenytan, vilka ligga på samma höjd över jämförelseplanet.
I riktning utmed
nivåkurvorna kan alltså ingen
vattenströmning äga rum. Vattnet
rör sig i den riktning, där
vattenytans lutning är störst,
d. v. s. vinkelrätt mot
nivå-kurvorna. Nivåkartan
lämnar således omedelbart
upplysning även om
grundvattnets rörelseriktning.
Figuren visar även
tydligt sänkningstratten kring
brunnen. Nedströms om
brunnen uppkommer en
vat-tendelare; nedströms om
denna fortsätter vattnet mot
strömmens utlopp, uppströms
därom attraheras vattnet av
brunnen. En linje, som från
vattendelaren dragés
vinkelrätt mot nivåkurvorna, utgör
begränsningslinje för
brun
nens aitr aktionsområde. Vattnet utanför denna linje uppnår icke brunnen, utan fortsätter
till strömmens utlopp. Med tillhjälp av detta förfarande kan i många fall lämpliga
avståndet mellan de olika brunnarna i ett brunnskomplex bedömas.
De anförda exemplen representera endast några starkt schematiserade och mycket
elementära fall; i verkligheten äro förhållandena vida mer komplicerade, och
beräkningarna kunna då erbjuda betydande svårigheter. Den hydrologiska vetenskapen har dock
numera nått en sådan utveckling, att vid samvetsgrant utförda undersökningar
beräkningen av grundvattenförhållandena kan ske med för praktiska ändamål
tillfredsställande skärpa och säkerhet.
Vattnets beskaffenhet.
Intet vatten i naturen är kemiskt rent. Inte ens regnvatten eller den bländvita
snön äro fullkomligt fria från främmande ämnen. En viss halt av lösta gaser och
mine-raliska ämnen fordras emellertid hos ett vatten för att detsamma skall vara lämpligt
för vattenledningsändamål. Kemiskt rent vatten är t. o. m. skadligt att förtära.
Vissa allmänna egenskaper krävas hos ett gott dricksvatten. Det skall vara klart,
färglöst och luktfritt, hava en angenäm smak och helst en temperatur mellan 6 och 10°
C, samt vara fritt från skadliga föroreningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
