Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenledningar, av Victor Jansa - Vattentäkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENLEDNINGAR. VATTENTÄKT.
217
Fig. 232. Brunnshuvud för rörbrunn.
Av silnät och silrör finnas ett otal olika konstruktioner. Av vikt är att silnätet
genom någon anordning hålles på ett visst avstånd från silröret. En elegant anordning
utgöres av en runt silröret i spiral fastlödd metalltråd, utanpå vilken silduken är
upplindad.
Upptill avslutas rörbrunnen med ett brunnshuvud (fig. 232), vilket vanligen utföres
såsom ett krokrör med en vertikal avgrening. Den sistnämnda tillslutes med en
blind-fläns, försedd med öppning för ett observationsrör, genom vilket vattenståndet i
brunnen kan studeras oberoende av driften. Invid brunnshuvudet förses samlingsledningen
med en a vstängnings ventil, vilken i det fall, då samlingsledningen verkar såsom
hävert-ledning, förses med vätsketätning till förhindrande av luftens inträngande i ledningen.
Rörbrunnar av järn angripas
småningom av vattnet, varför man stundom
måste skydda dem mot fullständig
förstörelse genom att inuti brunnen nedsänka ett
skyddsrör av koppar, vilket vanligen ej
behöver insättas, förrän brunnen varit i bruk
en längre tid. Brunnshuvudet brukar
emellertid från början konstrueras med hänsyn
därtill.
Brunnens övre ända omgives med en
nedstigningsbrunn av betong, i vilken
inrymmes brunnshuvudet och
avstängnings-ventilen. Vanligen beredes även utrymme
för vattenmätare, varjämte det ibland kan
bliva nödvändigt att i nedstigningsbrunnen
insätta en sandfångare, vilken i princip
ut
göres av en utvidgning på ledningen, där vattenhastigheten nedsättes så mycket, att
vattnet medföljande sand förmår avsätta sig.
För att kunna fullständigt utnyttja en grundvattentäkt måste man ofta neddriva
flera brunnar, vilka om möjligt nedslås i en linje vinkelrätt mot grundvattenströmmen.
De särskilda brunnarna anslutas till en samlingsledning, genom vilken vattnet vanligen
ledes till en samlingsbrunn, varifrån det slutligen uppfordras. Är grundvattenströmmen
artesisk, rinner vattnet med självtryck till samlingsbrunnen. Är grundvattenytans
naturliga stignivå lägre, måste samlingsledningen stundom anordnas såsom en
hävertled-ning. Samlingsledningen lägges i jämn stigning mot samlingsbrunnen, varigenom
gas-blåsor, som avskiljas ur vattnet, tvingas att medfölja till en särskild uppsamlingsplats.
Hävertledningar evakueras medelst särskilda ledningar. Genom samlingsbrunnen
åstadkommes vid pumpningens början en jämn start av rörbrunnarna, vilket är
betydelsefullt, ty om brunnarna plötsligt sättas i funktion, uppstår risk för inströmning av sand,
vilken snabbt nedsätter deras kapacitet.
Måste man för att kunna utnyttja en grund vattentäkts kapacitet sänka
vattenståndet så djupt, att sughöjden för ett vid markytan uppställt pumpmaskineri skulle bliva
alltför stor, eller befinner sig grundvattenytan redan från början mycket djupt, kan det
bliva nödvändigt att placera pumpen nere i brunnen. Man använder därvid vanligen
en centrifugalpump med vertikal axel, som drives av en ovan jord uppställd kraftmaskin.
Dylika anläggningar äro framför allt vanliga i Amerika.
Någon gång är vid. artesiska grund vattenströmmar trycket tillräckligt att
fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
