Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftanläggningar, av Gottfried Berg och Walo Finné - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENKRAFTANLÄGGNINGAR. HISTORIK.
259
samtidigt med att ångmaskinen framgångsrikt började konkurrera om herraväldet på
kraftmaskinernas område. Jämte de förut allenahärskande, till fulländning bragta
vattenhjulen började nu turbiner komma till användning. Det rastlösa arbetet på
vattenkraftmaskinernas förbättrande var en direkt följd av den i slutet av det 18:e århundradet
i stark utveckling stadda bomullsindustriens krav på ökad drivkraft. Vid denna tid
började de allmänna framstegen på hydraulikens område att tillgodogöras vid byggandet
av vattenmotorer, men de flesta förbättringarna i framställningen av dessa motorer
Fig. 292. Hammarforsen i Indalsälven före tillkomsten av Hammarforsens kraftverk.
förskriva sig dock till senare hälften av det 19:e århundradet. Vid denna tid började
specialfabriker med gott resultat intressera sig för åstadkommande av ändamålsenliga
vattenkraftmaskiner. Uppfinningen av det nu oumbärliga materialet portlandcement
(betong) varå patent uttogs år 1824, underlättade dessutom i hög grad vattenkraftens
utnyttjande.
Den första turbinanläggningen för praktiskt bruk byggdes i Frankrike i början av
1800-talet av Fourneyron. Till att börja med utnyttjades endast lägre fallhöjder. En
av de största vid denna tid utförda anläggningar är det år 1822 vid Lowell i
Merrimac-floden, U. S. A., påbörjade kraftverket om c:a 10 000 hästkrafter. (»The pioneer of large
water power».)
Den nyare tidens viktigaste uppfinning inom kraftutbyggandets område —
tillämpad av Fourneyron för 108 m fallhöjd — var »den slutna turbinuppställningen», varmed
förstås turbinens uppställning i slutet rum, vanligen i form av ett plåtskåp. Det blev
nu möjligt att utnyttja höga fallhöjder med relativt ringa vattentillgång, i det att vattnet
från fallsträckans övre ändpunkt kunde ledas långa vägar i slutna ledningar ned till en
vid fallsträckans nedre ändpunkt förlagd kraftstation med turbiner i sluten uppställning.
Ett gott exempel på en sådan anläggning erbjuder en å fig. 296 visad modern
anläggning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
