Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftanläggningar, av Gottfried Berg och Walo Finné - Dammbyggnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
VATTENBYG GN ADER.
Fig.
en
361. Kätting för manövrering av
stor lucka (Augst-Wyhlen, Rhen).
vintertid. Man är därvid hänvisad till manövrering med spel, vilket å sin sida på grund
av de stora påkänningarna har till följd en begränsning av sektordammens längd. Vid
hydraulisk manövrering däremot kan dammen utan olägenhet vara mycket lång.
Av svenska sektordammar torde den vid Stockholms stads vattenkraftanläggning
vid Untra vara av intresse. För att hastigt kunna stänga tilloppskanalen har en
spärrdamm anordnats. De åtta öppningarna i denna, om vardera 11.9 m fri bredd och 5 m
djup, stängas med sektorluckor, vilka svänga kring i botten fästade lager.
Jalusidammen, som uppfanns på 1870-talet
av fransmannen Caméré, kan anses som en
utveckling av Poirées nåldamm (fig. 366—368). En
träjalusi, som kan rullas upp från bottnen, ersätter
här nålarna. Stöden utgöras av fällbara gåtar.
Varje jalusi består av horisontala trästavar, vilka
på uppströmssidan äro sammanfogade med
varandra medelst två rader gångjärn av brons. Vid
nedersta staven är fästad en järnskoning, på vilken
jalusien rullas upp. Den vilar på tröskeln, när
jalu-sien är nedrullad. Järnskoningen är formad som en
Arkimedisk spiral. Vikten av järnskoningen är
tillräcklig att åstadkomma en upprullning av
jalusien, då denna sänkes. Jalusien manövreras
med ett för ändamålet konstruerat vindspel, vilket
driver en ändlös kedja, som passerar runt jalusien
i dess centrumlinje. Vindspelet är ordnat på
sådant sätt att, när jalusien rullar upp,
uppströms-parten av kedjan, vilken lyftes, rör sig fortare än
nedströmsparten, som sänkes. Skillnaden i hastig
het medför, att kedjan glider under järnskoningen.
Friktionen och dragningen i kedjan bringar
sko-ningen att rotera och på så sätt rullas jalusien upp.
Vid nedrullningen av jalusien fastlägges kedjans nedströmspart och uppströmsparten
utlöses. De, huvudsakligen i Frankrike, utförda jalusidammarna hava fungerat väl.
På allra senaste tid har man även i Amerika utfört sådana dammar, ehuru med
konstruktiva modifikationer.
Idén att utföra rörliga dammar som skärmar, vilka svänga kring en horisontal axel,
klaffluckor, är mycket gammal, och problemet att uppfälla, stötta och nedfälla sådana
skärmar har lett till ett stort antal konstruktioner, av vilka några typiska här skola
omnämnas.
En lika enkel som sinnrik och beprövad anordning, som användes i Syd-Tyskland,
är den å fig. 369 visade dammluckan, som vid högt vattenstånd automatiskt nedfälles.
Verkningssättet är följande. Luckan Kx, som är fästad vid stödet a, utfälles i högt
vattenstånd, varvid stödet för den undre luckan K2 ävenledes bortryckes, med påföljd
att luckan fälles. Genom att variera på bredden av luckan kunna i rad ställda luckor
bringas att falla vid olika vattenstånd och sålunda en viss reglering av den
genomströmmande vattenmängden ernås.
Då fråga är om större djup, uppstå svårigheter att resa dammluckor av ovan
beskrivna typ. Den franske ingenjören Thénard konstruerade 1829 en damm (fig. 370), som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
