344 VATTENBYGGNADER. Fig. 407. Äldre trätub utförd enl. blocksystemet (Charlottenberg). tubdiametern, under det att tryckförlusterna ökas i omvänd proportion i förhållande till 5:e digniteten av diametern (vilket sistnämnda innebär, att, om diametern exempelvis minskas från 1.2 m till 1 m, tryckförlusten blir 2^2 gånger större). Den ekonomiskt gynnsammaste sektionen erhålles om summan av tubkostnaden och värdet av den genom tryckförluster i ledningen förlorade kraften utgör minsta möjliga belopp. Jämte det statiska trycket av vattnet är en tubledning utsatt för en mängd andra påfrestningar. Sålunda uppstå genom variationer i maskineriets belastning, genom plötsligt pådrag eller avstängning av turbinerna och av andra orsaker, s. k. svallningar i tubledningarna. Svallningarnas verkningar kunna i viss mån begränsas genom att giva tuben tillräcklig area, så att vattenhastigheten icke blir för stor, men andra anordningar äro merendels erforderliga, såsom regleringsventiler, ståndrör, svalltorn, etc., varom närmare avhandlas nedan. Komprimering av luftmassor vid tubens fyllning måste undvikas genom anordnande av luftventiler. Vid hastig tömning av tuben bör en tillräcklig luftmängd kunna inströmma för att hindra dess tillplatt-ning av det yttre lufttrycket. Om vattnet fryser i tuben, kan denna söndersprängas, enär som känt isen kräver större utrymme än motsvarande vattenkvantitet. I strängare klimat måste därför tuberna skyddas mot köldens direkta påverkan. Vidare har man att taga hänsyn till de påfrestningar, som uppstå genom temperaturutvidgningar, krökar, egen vikt och friktion vid glidning å stöden. Tubledningar tillverkas av trä, järn eller betong. Tubledningar av trä. Trätuber bestå av plankor, vilka hyvlas så, att de passa för den avsedda diametern. Plankorna sammanhållas av järnband. I äldre tider utfördes trätuberna på följande sätt (jfr fig. 407). Plankorna avkapades i lika stora längder och inlades i järnbanden, som utgjordes av helsvetsade ringar (d. v. s. ringar utan skarvar) av plattjärn. För att erhålla ett tätt tubskal måste hopdrivning av plankorna ske genom indrivning av kilar mellan banden och plankorna runt hela tubens omkrets. Tätningen i skarvarna mellan de olika rördelarna skedde genom att utanpå dessa anbringa en ring av plankor med kort längd, sammanhållen med järnband. Genom avsneddning av skarvningssnitten kunde en eventuellt erforderlig