Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftanläggningar, av Gottfried Berg och Walo Finné - Tilloppets driftsinrättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENKRAFTANLÄGGNINGAR. TILLOPPETS DRIFTSINRÄTTNINGAR.
367
; ।
Fig. 441. Genomskärning av självverkande hydrauliskt
styrd trottelventil.
befinner sig i stängt läge, är kranen 2 öppen och den från kranen 1 till fria luften
ledande förbindelsen sluten. Därvid råder alltså fullt vattentryck i kammaren A. Skall
nu ventilen öppnas, måste vattentrycket i A avlastas, vilket äger rum genom att
stänga kranen 2 och öppna den genom kranen 1 till fria luften ledande förbindelsen.
Men eftersom intet tryck finnes i den del av tuben, som ligger mellan ventilen och
turbinen, är det nödvändigt att genom andra medel åstadkomma den nödiga impulsen för
att röra ventilen bakåt och övervinna atmosfärstrycket i kammaren A. Denna
impuls erhålles direkt av vattentrycket i tuben, som uppstår i den cirkulära kammaren B
så snart som kranen 3 slutes. Det
genom inlopp skanalen 10 tillförda
vattnet uppnår nämligen därigenom samma
tryck som finnes i tuben.
Om en tubledning förses med en
avstängningsanordning, som plötsligt
kan hejda vattentillförseln, så måste
även anordningar för lufttillförseln till
den hastigt tömda tubdelen finnas; i
annat fall kan ledningen sammantryckas
av det yttre atmosfärstrycket. Vid
påfyllning av tuben måste å andra sidan
den i densamma befintliga luften
utsläppas. Särskilt måste tillses att
luft-utsläppningsmöjligheter finnas i
kon-vexa brytpunkter, dit givetvis luften
samlas vid pågående fyllning.
De anordningar, som kunna
ifråga-komma för in- och utsläppning av luft,
äro ventiler och ståndrör. Luftventiler,
varav en typ visas i fig. 444, användas
där ståndrör ställa sig oekonomiska,
nämligen framför allt vid tubledningar, som ligga djupt under övre vattenytan.
Ståndrören (ex. fig. 445) måste nämligen uppföras till samma höjd som eller högre än
övre vattenytan.
En mycket intressant kombination av ståndrörets verkan och automatisk
avkoppling av tryckvattentillförseln utgör en vid tubernas övre ändpunkt placerad patenterad
hävertanordning, som utförts av den franska firman Bouchayer och Viallet (fig. 446).
Den träder i verksamhet så snart vattnets hastighet vid ett rörbrott överstiger den
normala. Före turbinmaskineriets igångkörning fy lies tubledningen genom röret D, när
kranen A öppnas, varvid vattenytan stiger till intagsbassängens nivå. Därefter stänges
kranen B och kranen G öppnas, varefter genom sugverkan (ej ektorverkan) luften utsuges
vid C ur ledningarnas över vattenytan befintliga partier, vilka därigenom fyllas med
vatten. Därpå avstänges ejektorn C. När turbinen sättes i gång, sjunker vattenytan i
ståndröret F till en av den framrinnande vattenmängdens hastighet beroende nivå.
Om nu genom någon olyckshändelse hastigheten å vattnet i tubledningen ökas, sjunker
vattenytan ytterligare i röret F och når slutligen mynningen av röret E vid en viss
största tillåten hastighet i tubledningen. Luften rusar därvid in i ledningen E och
vattentillförseln från intagsbassängen avbrytes. Tubledningens diameter är något vid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
