Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftmaskiner och pumpar, av K. I. Karlsson och Birger Norsell - Vattenhjul och turbiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
VATTENBYGGNADER.
levande kraft i de vidgande avloppskanalerna omsättes i arbete på löphjulet.
Arbets-vinsten kommer turbinen tillgodo som en trycksänkning under hjulet, vilken minskar
den arbetsförlust som är förbunden med vattnets utträngande därur.
Koechlin, vilken övertog patentet, delade ej Jonvals uppfattning. Han föredrog
ett påtagligare verkningssätt och hänförde sugningen endast till avloppsrörets
uppdragande över nedre vattenytan (/—g), då atmosfärtrycket, sedan luften utdrivits, håller
vattenpelaren däri svävande som i sugröret till en pump. Eftervärlden har med tiden
anslutit sig till Jon vals betraktelsesätt och turbinteknikens senaste och kanske största
framgångar sammanhänga därmed. För att förstå avloppsrörets verkningssätt och
samarbete med turbinen måste man närmare undersöka de företeelser som sammanhänga
med vätskornas strömning.
Fig. 599.
Hydromekauiska uppfattningar. Om i en delvis fylld, öppen behållare vätska
in-tryckes med en liten kolv, som fig. 599 visar, lyftas och omflyttas såväl vätskans
som den omgivande luftens smådelar. På bägge
hållen omsättes arbete.
Storleken av detta arbete beror ej av sättet på
vilket vätskans och luftens smådelar omlagras.
Förflyttningarna inom vätskan bilda kedjor där varje
länk överför en och samma vätskemängd, i det att
den på en gång lämnar rum för vad den närmast
föregående tillför och fyller i vad den närmast
efterföljande bortför. Kedjorna kunna följaktligen ej
börja eller sluta inuti vätskan annat än i en och
samma punkt, d. v. s. att de måste vara slutna,
öppna kedjor kunna endast sammanbinda delar av
vätskan som befinna sig på gränsytor som förskjuta
sig, d. v. s. kolven och den fria vätskeytan, på vilken en lika stor vätskemängd
avlagrar sig som den kolven förtränger.
I varje förflyttningskedja magasineras tydligen samma arbete som vid förflyttningen
av den för alla länkarna gemensamma vätskemängden längs hela kedjan. I en sluten
kedja är höj dförändringen och således även arbetet noll. En cirkulation i vätskan
omsätter intet arbete — och kommer ej heller i gång utan hjälp av friktionen mot väggarna,
från vilken man kan bortse så länge vattnet ej strömmar med stor hastighet. I de öppna
kedjorna är höj dförändringen överallt lika med kolvens djup under den fria vätskeytan.
Om djupet är h meter och den av kolven förträngda vätskemängden är m kilogram
har gravitationsfältet genom vätskan upptagit ett arbete av 9.82 •m,h joule.
Genom luftens fall, då den förtränges från vätskeytan till kolvens baksida, frigöres
samtidigt arbetet 9.82 . m -h joule, om m’ betecknar luftens ojämförligt mindre vikt. Då
1 kubikmeter luft väger 1.3 kilogram emot vattnets 1 000, begår man icke något
nämnvärt fel, om man försummar att räkna ifrån luftens andel av arbetet.
Det magasinerade arbetet lämnas av något energiomsättande förlopp, t. ex. i en
muskel som trycker in kolven, och överföres därifrån mekaniskt genom
förbindelserna: armen, kolven och vätskan. Energitransporten är förbunden med en spänning i den
sträng av materie som förmedlar den: i axeln, remmen eller stången mellan
kraft-och arbetsmaskinerna, i tilloppsröret med den inneslutna vatten-, ång- eller luftpelaren
till en kolvmaskin, mellan vattnet och skovlarna i ett löphjul. Spänningen, vilken i varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
