Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftmaskiner och pumpar, av K. I. Karlsson och Birger Norsell - Automatiska hastighetsregulatorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENKRAFTMASKINER OCH PUMPAR. AUTOMATISKA HASTIGHETSREGULATORER. 633
växel ledde till flera lyckade resultat. Sålunda byggde i Europa Voith redan 1891 en
brukbar regulator, som insattes bland annat vid Königsbronn, fig. 854. Andra
byggdes av Michaud i Vevey, Thomann m. fl. Brytningstiden belyses av följande uttalande
av en samtida tekniker, som år 1892 besåg kraftverken vid Schaffhausen. »Jag önskar
framhålla, att man icke utrustat den nya turbinen med någon regulator, utan att
regleringen av turbinens gång besörjes av maskinisterna, av vilka två finnas i
byggnaden. Även den gamla turbinens regulator har man kopplat från och gjort
maskinisten ansvarig för turbinens riktiga gång. Det har nämligen i den gamla anläggningen
flera gånger förekommit, att maskinisten, förlitande sig på regulatorn, timtals gått
ifrån sin post och vandrat i skogen. Frånvaron av regulator erbjuder alltså, i
synnerhet vid den elektriska anläggningen, en utmärkt kontroll på de båda maskinisterna,
då varje störning i turbinens gång genast skulle märkas där kraften kommer in i
spinneriet. Farhågor för att varvtalet icke hålles kan man bemöta därmed, att ingen
regulator kan reglera turbinen så noga som maskinisten, som med sina sinnen förnimmer
maskinens rätta fart, och därtill framhålla den fördomsfrihet varmed amerikanen
finner sig i avsteg från normala förhållanden.»
Fig. 855 a. Hydraulisk regulator.
Den hydrauliska servoinotorn. Regulatorteknikens stora framsteg hänger
väsentligen samman med övergången till hydrauliska reläer, med vilka stängningstiden kunde
nedbringas till tiondedelen och känsligheten — till större delen en följd av
pendlarnas förbättring — drivas upp. Ingen utväg har visat sig bättre främja en snabb
och mjuk omställning av de tunga
avstängningsorganen än
användningen av tryckvätska. Hur en på
så sätt arbetande hydraulisk
regulator med återföring i sin enklaste
form är konstruerad, visar
schematiskt fig. 855 a.
Vätsketrycket verkar på en
med pådraget förbunden kolv,
vilken tillsammans med sin cylinder
och en rundslid benämnes
regulatorns servomotor. Tryckvätske-
tillförseln till cylindern bestämmes av pendeln, vars enda motstånd under regleringen
består i att röra sliden, som genom sina kanaler tillför respektive bortför tryckvätska
från cylinderns ändar och därigenom tvingar kolven och pådraget att röra sig i önskad
riktning. När till exempel en avlastning av maskinen plötsligt äger rum, rör sig
pendelhylsan och därmed regleringssliden uppåt, varvid tryckvätskan påverkar servomotorn
så, att en stängning av pådraget börjar. Genast föres punkten a nedåt och armen
a-b-c tvingar därmed sliden tillbaka mot täckningsläget. När pådraget kommit i
vila, måste sliden åter stå på täckning, och pendelhylsan intar därför ett högre läge än
det ursprungliga; turbinen går således med ett högre varvtal. Armen a-b-c är således
återföringen, som ger ett med pådraget växande varvfall.
Under de hydrauliska regulatorernas tidigare skede användes, när fallhöjden var
någorlunda stor, vatten från turbinens tilloppsrör som tryckvätska. En del
olägenheter följa dock med ett sådant tillvägagångssätt, främst förslitning av de känsliga
tätningsytorna till följd av oavskiljbart slam i vattnet, varför det naturliga tryckvatt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
