Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Navigation, av S. Ulff - Navigationens hjälpmedel och metoder i äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
650
NAVIGATION.
Fig. 875. Jakobsstav, 1500-talet.
härmed, kan man med en kvadrant lätt misstaga sig på 4 å 5 grader, även om skeppet
blott rör sig obetydligt.»
Under senare hälften av 1500-talet gjordes en ändring av astrolabiet, så att
radierna och alhidaden borttogos och i ringen gjordes ett hål, genom vilket solstrålarna
fingo infalla mot en gradering å motsatta sidan av ringen (fig. 873).
Vid alla nu omtalade instrument hänfördes vinkelmätningen till lodlinjen och var
beroende av denna, varför de alla hade det gemensamt att i viss mån bliva oanvändbara
vid starkare sjögång. De torde därför mest ha använts efter landstigning å upptäckta
öar e. d.
Lämpligare för sj öbruk var därför jakobsstaven (fig. 874), där horisonten blev det
grundplan, över vilket höjder mättes. Detta instrument, som använts redan av Archimedes
och Hipparkos, bestod till en
början av två delar, en längre
uppgraderad stav, på vilken en
kortare däremot vinkelrät
tvär-stav kunde röras. Vid
höjdmätning till sjöss fördes den
ena änden av den långa staven
till ögat, varefter tvärstaven
sköts framåt så långt, att man
intill dess övre ända just såg
den stjärna, vars höjd skulle
mätas, och intill den undre såg
horisonten. För att hålla
instrumentets storlek inom
måttliga gränser använde man
rörliga stavar av olika längd; för
dessa funnos graderingar på den långa stavens olika sidor, angivande den mätta
höjden. Senare använde man samtidigt två dylika tvärstavar, varigenom synlinjerna
bättre fixerades.
Troligen har även ett dylikt instrument ingått i Kolumbus’ utrustning av nautiska
instrument. Senare har man kommit på den för den vidare utvecklingen så
betydelsefulla idén att ställa sig på andra sidan om instrumentet och vända ryggen mot solen
(fig. 875) samt syfta mot horisonten förbi tvärstavens underkant genom ett hål i en vid
nollpunkten anbragt skiva. Därefter försköts staven, så att skuggan från tvärstavens
överkant föll på samma hål.
Detta instrument erhöll så småningom allt större spridning, utträngande de övriga.
Såsom bevis på det förtroende man hyste för detta instrument, kan anföras, vad den
engelske sjöfararen John Davis säger i sitt verk »The seaman’s secrets» av år 1594: »The
observations with the crosse-staffe (jakobsstaven) are without all distrust of error, and
therefore no instrument may compare with this crosse-staffe for the seaman’s use.»
En dylik jakobsstav, framställd i tillräcklig storlek och av erforderlig styrka, blev
dock ett tämligen tungt och ohanterligt instrument, vilket föranledde samme J. Davis
till den lyckliga förändring av detsamma, som sedermera blev bestående. I hans
nyssnämnda verk, »The seaman’s secrets», återfinnes vidstående ursprungliga utseende av
den av honom förändrade jakobsstaven (fig. 876). Vid denna var tvärstaven delad i två
delar, varav den övre kunde förskjutas längs den långa staven med så stora stycken i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
