Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Navigation, av S. Ulff - Navigationens hjälpmedel och metoder i äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAVIGATIONENS HJÄLPMEDEL OCH METODER I ÄLDRE TIDER.
651
taget, som motsvarade 10° vinkeländring. Den undre delen av tvärstaven var fast och
formad till en båge, försedd med gradering och en rörlig diopter. Vid observationen vände
man ryggen mot solen, härav namnet »backstaff», inställde den rörliga övre staven på
det jämna tiotal grader, som
närmast understeg solens höjd, och lät
skuggan av dennas överkant falla
på en vid den från solen vända
ändan av den långa staven anbragt
diopter. Samtidigt inställde man
den på den undre bågen rörliga
dioptern så, att syftlinjen genom
denna och nyssnämnda änddiopter
bar mot horisonten; summan av
de båda vinklarna var då solens
höjd.
I detta ursprungliga skick
kvarstod denna s. k. Davis’
kvadrant ej länge utan förbättrades
snart därhän, att även den övre sta-
ven gjordes i form av en fast båge indelad i hela tiotals grader och försågs med
rörlig diopter. Denna ersattes dock sedermera med en lins av sådan brännvidd, att
en skarp solbild erhölls vid änddioptern (fig. 877).
Då man med detta instrument tydligen var beroende av klart solljus, kunde det aldrig
helt uttränga jakobsstaven,
utan denna bibehöll alltjämt
sin plats för solobservationer i
svagt solljus samt för
höjdmätning å stjärnor.
För att möjliggöra en
noggrannare avläsning vid den
undre bågen, än vad ett enkelt
bedömande av diopterns läge
mellan delningsstrecken
medgav, infördes senare en av
portugisen Peter Nonius uppfunnen
anordning med flera
koncentriska cirklar med olika
delningar.
Fig. 877. Davis’ kvadrant, 1600—1700-talen.
Latitud och longitud. Vid portugisernas upptäcktsfärder längs Afrikas kust var det
av särskild betydelse att kunna bestämma latituden, under det att longituden spelade en
mindre roll, då man vanligen ej avlägsnade sig långt från kusten.
Polhöjden eller latituden kunde fås efter mätning av polstjärnans höjd över
horisonten. Man visste att denna stjärna ej sammanföll med norra himmelspolen utan beskrev
en liten cirkel däromkring; men genom att till höjden foga en rättelse beroende av
polstjärnans ställning i förhållande till polen, vilken man bedömde med ledning av
stjärnorna a och i Lilla Björnens stjärnbild, kunde den rätta latituden erhållas. Vanligare,
Fig. 876. Davis’ kvadrant, 1594.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>