- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VI. Vattenbyggnader, navigation, skeppsbyggnad, luftfart /
656

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Navigation, av S. Ulff - Navigationens hjälpmedel och metoder i äldre tider

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

656

NAVIGATION.

fullfölja denna tanke, utan det mest kända instrumentet av denna typ blev den i
Frankrike mycket använda s. k. Bordas cirkel (fig. 880). I princip skiljer sig en sådan från
sextan-ten eller oktanten däri, att alhidadspegeln sitter i centrum och horisontspegeln på lämpligt
ställe framför tuben. Den kan användas för vinkelmätning upp till 360° och medgiver
stor noggrannhet. Å senare instrument ha speglarna ersatts med totalreflekterande
prismor och avläsning anordnats på diametralt motsatta sidor om centrum, varigenom
precisionen ytterligare förbättrats. I och med måndistansernas försvinnande ha dock
dylika cirklar kommit ur bruk till sjöss.

Det enklaste sättet slutligen att erhålla kännedom om tiden på nollmeridianen är
dock givetvis att medföra ett ur, som bibehåller denna tid. Ett dylikt ur, förfärdigat
med synnerlig omsorg och avsett att tåla de påfrestningar, detsamma blir utsatt för
till sjöss, kallades även i början i England »timekeeper», tidhållare, numera benämnes
det kronometer. Longituden kan då finnas genom jämförelse mellan detta ur och den
lokala tiden, funnen genom astronomiska observationer.

Den förste, som synes ha föreslagit detta tillvägagångssätt, var flamländaren Gemma
Frisius år 1530, men med urmakeriets dåvarande ståndpunkt var idén helt outförbar.
Visserligen hade man då börjat tillverka ur, både stationära, som drevos av lod, och
transportabla, med fjäder som drivkraft, men ingendera gav ännu på långt när den
noggrannhet, som erfordrades för longitudsbestämning.1

Principen för alla slag av ur är den, att ett hjul skall bringas att vrida sig så jämnt
som möjligt och att denna dess rörelse skall registreras på en urtavla. Att få ett hjul att
rotera är enkelt, att få det att rotera något så när regelbundet är svårt, att få dess rörelse
absolut regelbunden är ett ännu olöst problem. Det är dock härpå det hela beror, ty allt det
övriga inom ett ur är av sekundär nytta; det är regelbundenheten i ett visst hjuls rörelse,
som är det viktigaste villkoret för ett gott ur. Bringas hjulet till rotation genom en
ständigt verkande yttre kraft utan att på något sätt bromsas, blir dess rörelse accelererad,
det måste därför hämmas i sin rörelse för att kunna bliva användbart för
tidmätning.

Redan i urmakeriets begynnelse fann man att det bästa sättet att åstadkomma denna
hämning var att anbringa tänder å hjulets kant och stoppa upp dess rörelse genom en
anordning, som sköts framför dessa tänder, tillåtande dem att en och en slippa förbi
med jämnast möjliga mellanrum. På grund härav kallas detta hjul på engelska »escape
wheel», i Sverige användes benämningen »hämhjulet».

De viktigaste delarna i varje ur äro därför hämhjulet och hämningsinrättningen
samt den anordning, som reglerar den senare, den s. k. regulatorn. Vid sidan härav
tillkomma drivkraften, lod eller fjäder, samt hjulverket, som även driver runt visarna.

Regulatorn utgjordes till en början av en svängande tvärslå med vikter nära ändarna,
men ersattes senare av ett svänghjul eller oro. Först sedan den av Hooke år 1664
försetts med en rak fjäder för åstadkommande av isokronism, förtjänar den emellertid
namn av regulator; denna raka fjäder ersattes sedermera av Huyghens med en
spiral-formig sådan. Detta var det första mera betydande framsteget i urtillverkningen sedan
länge; man hade nu uppnått en å fartyg användbar motsvarighet till den å andra ur
vanliga pendeln.

Därvid stannade dock utvecklingen och först genom det tidigare omnämnda av

1 Redogörelse för urtekniken och dess utveckling lämnas i del V av Uppf. bok. På grund av
kronometerns stora betydelse för navigationen torde det dock få anses på sin plats att i detta
sammanhang lämna en kortfattad framställning av kronometerns utveckling.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:12:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/6/0666.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free