Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Navigation, av S. Ulff - Navigationens hjälpmedel och metoder i äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
658
NAVIGATION.
Fig. 882. Harrisons fjärde kronometer, 1761.
nen, som endast genom oljesmörjning kunde förminskas, var en av anledningarna till
ojämnhet i gången och därför måste undanröjas. Denna friktion var så avsevärt mycket
mindre i den av honom uppfunna »grgshoppan», att han där t. o. m. kunde använda
paletter av trä vid hämhjulets fasthållande. Sedan Harrison genom dessa uppfinningar
bevisat sin skicklighet på området, erhöll han ekonomisk hjälp av en berömd engelsk
urmakare Graham, vilken hjälp nu satte honom i tillfälle att på allvar gripa sig an
problemet att konstruera ett ur
för användning till sjöss.
En av de största
svårigheterna vid alla ur har alltid
varit (och är än i dag)
variationerna i temperaturen,
särskilt efter införandet av
spiralfjädern för orons reglering.
Vid högre temperatur
utvidgar denna sig och mister en
del av sin elasticitet, och
Harrisons största uppfinning
ligger i den automatiska
korrektionen härför,
tempera-turkompenseringen. Denna
åstadkom han genom ett
till-lämpande av de principer,
som legat till grund för hans
kompensationspendel, så att
han genom användande av
två metaller kunde förskjuta
läget av spiralfjäderns inre
ända och därmed förändra
dess verksamma längd, i
samma mån som
temperaturen förändrade dess elasticitet.
Efter sju års arbete kunde Harrison år 1735 hos Board of Longitude anmäla sin
första kronometer (fig. 881) färdig för prövning till sjöss. Detta första prov utfördes
samma och följande år under en resa till Lissabon och åter och utföll så väl, att Harrison
erhöll en summa av 500 pund för att fortsätta på den inslagna vägen. Redan efter 2 år
var hans nästa kronometer färdig, huvudsakligen tillverkad efter samma grunder som
den första, men ännu hade han ej nått den grad av noggrannhet i tidmätning, som han
själv eftersträvade och som erfordrades för att vinna det utsatta priset. Det tog honom
ej mindre än 17 år att fullborda nästa kronometer, och då han 1757 anmälde denna till
prövning, meddelade han samtidigt att han inom relativt kort tid skulle ha en fjärde
betydligt mindre och händigare färdig. Denna senare, Harrisons fjärde kronometer
(fig. 882), i vilken han delvis infört nya uppfinningar, blev slutligen det historiska
instrument, som han år 1761 efter 50 års oavlåtligt arbete överlämnade för tävlan om engelska
parlamentets stora pris.
Den nu snart sjuttioårige John Harrison lät nu sin son William medfölja vid det
avgörande provet till sjöss, vilket företogs under en resa till Jamaica samma år. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
