Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skeppsbyggnadskonstens historia - Diverse medelhavs- och västasiatiska länders forntida skeppsbyggeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
712
SKEPPSBYGGNAD.
lats till typiska roddfartyg, för vilka vinden var en hjälpkraft, blevo handelsfartygen
åter verkliga segelskutor, där årorna blott togos till hjälp i nödfall. Liksom fenicierna
benämnde grekerna krigsfartygen långskepp, handelsfartygen rundskepp. Så särdeles
mycket vet man icke om de grekiska handelsfartygen. De större typerna torde hava
haft högre fribord och större djupgående än triererna och voro betydligt bredare,
säkerligen också kortare. Fig. 943 visar troligen ett exempel på ett grekiskt handelsskepp.
Råseglet antydes revat på bilden, där det stegliknande föremålet i aktern f. ö. torde
föreställa en fastsurrad landgång. Större segelfartyg under senare antiken hade ett
däckshus akter om stormasten. Om mellandäck förekommit, därom lämna de gamla
skrifterna ingen upplysning. Skrovets höjd och det ansenliga antal passagerare, som de
större sjögående skeppen kunde medföra, göra dock förekomsten av dubbla däck icke
osannolik.
Efter Alexander den stores död (323 f. Kr.) sönderföll hans stora rike, dit bl. a.
också Egypten en tid hört, så småningom, och nya riken bildades. Alexandria, som
grundlagts av den macedoniske härskaren, uppblomstrade och blev en mäktig sjöfartsstad.
Egypten uppgives omkring år 285 f. Kr. t. o. m. hava ägt en krigsflotta om ej mindre
än 3 500 skepp, fördelade på Medelhavet och Röda havet, vilka hav då skola hava varit
i förbindelse med varandra med en kanal, en föregångare till Suezkanalen. Med hjälp
av de framsteg, som de matematiska och mekaniska vetenskaperna gjorde vid denna
tid, kunde skeppsbyggnadskonsten nå en storartad utveckling. Krigsskeppen växte i
storlek och utrustades med maskiner till utslungande av stenar samt erhöllo torn,
bestyckade med kastvapen. Skyttarna voro genom bröstvärn skyddade mot fiendens
skott; på en av rårna hängde den s. k. »delfinen», en grekisk uppfinning, bestående av
ett tungt kastvapen av metall, som vid äntring slungades ned på det fientliga fartyget
för att krossa det jämte manskapet. Murbräckor användes att förstöra fiendefartygens
bröstvärn med, alldeles som vid anfall på stadsmurar. Änterhakar, med vilka man
under handgemäng fasthakade skeppen vid varandra, tillkommo. En änterhake var en
lång, fällbar brygga, fastgjord vid en mast på skeppets fördäck. I bryggans ena ända
fanns en stark och spetsig järnhake, som vid äntring av ett fiendeskepp nedfälldes, så
att den slog in i dettas däck, varigenom man fick en bro ditöver.
Från denna senare egyptiska storhetsperiod härstammar även det ryktbara
jätteskeppet »Alexandria», vilket konung Ptolemeus II erhöll i gåva från sin bundsförvant
konung Hiero II i Syrakusa. Detta skepp hade byggts under ledning av den berömde
matematikern Archimedes, som genom uppställandet av den »hydrostatiska principen»
angivit grunddragen för läran om flytande kroppars jämvikt och därigenom också lagt
en teoretisk bas för skeppsbyggnadskonsten. För »Alexandrias» byggande uppges så
mycket trä hava åtgått, att transporten från Etnaberget, där träden fälldes, till
bygg-nadsplatsen erfordrade ej mindre än 60 trierlaster. Efter sex månaders arbete, varvid
trehundra timmermän sysselsattes, oberäknat hantlangare, var skeppet klart att
sjösättas. På grund av storleken — det beräknas hava haft över 4 000 tons deplacement
— uppstodo svårigheter att få fartyget att löpa av stapeln, varför Archimedes fick
tillkallas och konstruera en särskild hävarmsmekanism för att lätta detsamma från bädden.
»Alexandria» hade master och torn, försedda med kastmaskiner, ett flertal järn- och
träankare m. m. Utom som krigsskepp avsågs kolossen också till lyxändamål, och
ombord lära hava funnits trädgårdsanläggningar med bevattningsledningar.
Kartago, beläget på afrikanska kusten i nuvarande Tunis, kom en tid att intaga
den ledande platsen bland Medelhavets sjöfarande nationer. Kartago härskade över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
