Uppfinningarnas bok / VI. Vattenbyggnader, navigation, skeppsbyggnad, luftfart / 719 (1925-1939) With: Sam Lindstedt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skeppsbyggnadskonstens historia - Skeppsbyggnadskonsten i Norden under forntiden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blivit omsorgsfullt tillvaratagna och försiktigt torkade, lyckades man återställa den i dess
forna skick.

Fig. 952. Vikingaskepp under segel. Fantasibild. Tältning torde mest hava använts, då skeppet låg förtöjt eller till ankars, men bör kunna hava varit möjlig också vid segling i gott väder.

Nämnda Nydamsbåt har uppmätts till 21.1 m mellan stävarnas yttersta spetsar.
Midskepps är den 3.3 m bred och tämligen flatbottnad men hög och tillspetsad mot
stävarna. Den är hopfogad av elva väldiga ekplankor; fem på vardera sidan samt en
bottenplanka med kölen. Bottenplankan är icke mindre än 14.25 m lång och gjord i ett enda
stycke. Båten är klinkbyggd, plankorna, som hållas tillsamman av stora järnbultar
med runda huvud utvändigt och klinkade på
brickor invändigt, äro i nåten tätade med
ylletyg och en beckig, klibbig massa.
Bordläggningen är överallt fastsurrad till spanten
på liknande sätt som de undre borden å det
här i det följande beskrivna i Norge funna
Gokstadskeppet. Årtullarna hava icke varit
fastspikade på relingen utan bundna med
basttåg, möjligen för att de lätt skulle kunna
vändas om, i fall man på en flod eller annat
trångt vatten hastigt behövde ro åt motsatt
håll mot förut. Skrovet är vackert, väl format
och så lika byggt åt båda stävarna, att man
knappt kan avgöra, vad som är fören eller
aktern. Formen påminner på ett
anmärkningsvärt sätt om den beskrivning på »svionernas»
skepp, som Tacitus givit endast några
mansåldrar före den tid, då Nydamsbåten torde
hava byggts. Han skriver: »Svionernas skepp
voro däruti olika romarnas, att båda
stammarna voro lika, så att de alltid, åt vad håll
de än roddes, hade en stam att landa med,
och de förde icke segel.» Även Nydamsbåten
har endast varit avsedd för rodd, och spår av
någon mast finnes icke. Årorna, som nämnt
28 till antalet, voro till formen alldeles lika
de nu brukliga samt 3.6 m långa. Vid båtens ena sida, några meter från stäven,
påträffades styråran.

Några månader senare än fyndet av den nu beskrivna båten hittades i Nydams
mosse ett annat fartygsskrov, som dock var betydligt sämre bibehållet. Det var
avsevärt mindre, blott c:a 13 m över stäv, och var byggt av furu. Skrovet uppvisade ett
intressant, påtagligen ålderdomligt drag, nämligen att kölen i båda ändarna var
utdragen i ett rammliknande utsprång, som för tanken till en del av hällristningarnas
båtbilder. Huruvida denna företeelse beror på kölens utvecklingshistoriska
sammanhang med den urholkade stammen, då uttänjningen av båtens kölplanka var en
reminiscens från föregående tider, under vilka skrovets ändar sträckte sig mer eller mindre
parallellt med vattenytan, medan stävprydnaderna springa upp som förebilder för
senare åldrars, framför allt vikingatidens, stävkonstruktion — eller om utsprånget
verkligen avsåg att användas som ramm mot fientliga skepp, den frågan har hittills
knappast tillfredsställande kunnat besvaras. Hornborg tror icke, att rammtaktik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>