Uppfinningarnas bok / VI. Vattenbyggnader, navigation, skeppsbyggnad, luftfart / 722 (1925-1939) With: Sam Lindstedt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skeppsbyggnadskonstens historia - Skeppsbyggnadskonsten i Norden under forntiden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tränaglar vid knän eller brädgångsstöttor, vilkas ena arm ligger utmed däcksbalkarna.
Den nedersta bordläggningsplankan är fäst till kölen medelst järnnaglar, och med dylika
äro även borden sinsemellan hopnitade. Som tätningsmedel i nåten har nöthårsgarn
använts.

Fig. 955. Gokstadskeppet under segel. Teckning av amiral J. Hägg.

Gokstadskeppet var inrättat för både segling och rodd. Masten, som endast delvis
var bevarad, tros hava haft en höjd av omkring 12 m. Den har antagligen varit stagad
rätt för ut och bordvarts akter över. Liksom på egyptiernas gamla Nilfartyg voro även
masterna på vikingaskeppen inrättade för nedläggning. Rån var 10—11 m lång; seglets
storlek beräknas hava varit minst 70 kvm. Seglet sköttes huvudsakligen medelst
brassar, d. v. s. tåg, som utgingo från rånockarna, och skot från seglets nedre hörn. Ombord
i skeppet anträffades vid utgrävningen en packe ursprungligen röd- och vitrandig
yllevävnad, troligen den tältduk, som man plägade spänna över en i skeppets mittplan på
saxar uppsatt tältstång; vid en med små fyrkantiga hål försedd list innanför relingen
fästes tältet utåt. Seglet torde med all sannolikhet hava varit av samma duk som tältet;
bruket av randiga segel bekräftas av Bayeuxgobelängen liksom av de gamla sagorna.
— Årorna hava varit 16 par, att döma efter antalet av de hål i tredje bordet uppifrån,
som voro avsedda att sticka de förra igenom, då skeppet skulle ros. Hålen för årorna
hava en smal utskärning på vardera sidan, så att årbladen kunde trädas igenom; hålen
hava vid segling kunnat tillslutas medelst träskivor, vridbara på tappar. Årorna voro
gjorda av gran och c:a 5 1/2 m långa, av en del i gravhögen funna dylika att döma.
C. Busley anser i en avhandling »Schiffe des Mittelalters Und der neueren Zeit» att två
man använts vid varje åra, så att inalles 64 roddare kunna hava förekommit. N.
Nicolaysen anslår skeppets besättning inalles till omkring 70 man, medan Dixon Kemp
uppskattat densamma till c:a 100 och Undset den till blott 40.

Av synnerligen stort intresse äro anordningarna för skeppets styrning, som torde
hava varit typiska för vikingaskeppen i allmänhet. På styrbords sida var rodret, eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>