Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skeppsbyggnadskonstens historia - Skeppsbyggnadskonsten under nya tidens första århundraden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
740
SKEPPSBYGGNAD.
hålla seglingsförmågan inom ganska anspråkslösa gränser. Under 1600-talet uppgick
de mest snabbseglande skeppens fart i allmänhet till högst 8—9 knop. På grund av
förbättringar i segelställ och konstruktionsmetoder ökades maximifarten under
1700-talet till 9—10 knop. Högre fart torde hava varit undantagsfall.
Förut har nämnts, att ännu under senare delen av 1600-talet inga beräkningar
betr, form, deplacement och stabilitet lades till grund för skeppens byggnad i Sverige,
och knappast i några andra länder heller. Det hela gick närmast »på känn».
Skeppsbyggmästarna voro skickliga hantverkare utan några teoretiska kunskaper i allmänhet.
Nybyggda skepp hade också ofta så dålig stabilitet, att alla möjliga medel måste
användas att förbättra densamma, såsom anbringandet av barlast lågt ned eller
vattenlinjens omgivande med ett tjockt plankbälte eller t. o. m. borttagandet av övre däcket.
Hur dåligt det för det mesta var beställt med möjligheten att beräkna och förutsäga,
hurudana egenskaper, ett skepp av från föregående typer avvikande form skulle få,
belyses bäst av att år 1666 engelska flottans överskeppsbyggmästare Deane var den
ende, som kunde på förhand bestämma ett skepps djupgående, vilken hemlighetsfulla
förmåga »the King and all admire in him». Eller med andra ord, den för all
båtkonstruktion grundläggande principen, att ett flytande föremål undantränger en volym
vatten, motsvarande föremålets egen vikt, vilken Archimedes nära 2 000 år tidigare
uppställt och troligen också tillämpat vid bl. a. jätteskeppet »Alexandrias» byggnad,
hade mer eller mindre fallit i glömska, eller också på grund av skeppsbyggarnas bristande
matematiska kunskaper kommit så ur bruk att tillämpas, att Deanes nyssnämnda
förmåga väckte »konungens och allt folkets beundran».
Mer och mer började man dock förstå, att grundliga kunskaper i matematik,
geometri och fysik voro nödvändiga för att kunna lösa de komplicerade problem, som voro
förenade med byggandet av fullgoda skepp. Den kände matematikern Daniel
Ber-nouilli erhöll år 1757 av franska akademien ett pris för en avhandling om statisk
stabilitet. Det oaktat kunde ännu trettio år senare engelska »attktoriteter» i skeppsbygg
-nad icke utröna orsaken till den otillräckliga stabiliteten hos sina skepp. M. Bouguer
och L. Euler, ävenledes berömda matematici, hava också varit bland de första, som
till-lämpat matematiska teorier inom skeppsbyggnadskonsten. Särskilt böra Bouguers
märkliga arbeten nämnas: det av franska vetenskapsakademien prisbelönade »De la Mäture
des Vaisseux» (Paris 1727) och »De la Manoevre des Vaisseux» (Paris 1757), båda
behandlande seglings- och stabilitetsproblem. Nämnda och andra vetenskapsmäns arbeten lågo
emellertid praktiskt taget värdelösa för skeppsbyggarna, som icke hade möjlighet att
tillgodogöra sig de värdefulla uppslag, som lågo i vetenskapsmännens lärda
avhandlingar. Det fordrades en i yrket kunnig man med tillräckliga matematiska kunskaper
för att ställa vetenskapen i skeppsbyggeriets tjänst.
Den mannen blev Fredrik Henrik ae Chapman. Född i Göteborg 1721 byggde
han redan vid 19 års ålder på eget ansvar en spaniefarare och begav sig sedan
Utomlands, där han som skeppstimmerman skaffade sig grundlig praktisk insikt i sitt yrke.
Återkommen till Sverige inrättade han ett eget varv i Göteborg, men inseende
nödvändigheten att till sin praktiska erfarenhet foga djupare teoretiska kunskaper, om han
skulle kunna höja sitt yrke till en vetenskapligare ståndpunkt, begav han sig åter
utomlands för att i Holland, England och Frankrike studera fysik och andra skeppsbygg
-nadstekniska hjälp vetenskaper. Efter återkomsten, år 1757, inträdde Chapman som
underskeppsbyggmästare vid flottan och erhöll därmed en för sitt snille passande
verksamhet. År 1768 utkom hans här tidigare omnämnda verk »Architectura Navalis Merca-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
