Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skeppsbyggnadskonstens historia - Motorskepp - Krigsfartygens utveckling från 1800-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEPPSBYGGNADSKONSTENS HISTORIA.
771
(fig. 1006), vardera om 24 000 brt, 27 000 tons deplacement, 20 000 ahk (24 000 ihk) och
19—20 knops fart, må i detta sammanhang omnämnas såsom vackra exempel på
transoceana motordrivna passagerarfartyg. Med sin låga, kraftiga skorsten och
konstruktivt väl utbildade överbyggnad samt eleganta linjer i övrigt giva dessa skepp ett
imponerande intryck av styrka och fart i förening. »Saturnia» och »Vulcania» avvika ock på
ett fördelaktigt sätt från en del andra motorfartyg, som hava splittrade
överbyggnader och ganska omotiverat försetts med ett par smala och höga skorstenar, de senare i
synbar avsikt att fartygen skola se ut som ångare, där dylika skorstenar äro betingade
av praktiska skäl.
Krigsfartygens utveckling från 1800-talets början.
Fig. 1007. Engelska ångfregatten »Phoenix», byggd 1827—30.
Genom införandet av ånga, järn och pansar har under 1800-talet en fullständig
omvälvning ägt rum i örlogsfartygens byggnad. Liksom inom handelsmarinen kommo
fartyg, drivna medelst ånga och hjul, först i bruk. Vid århundradets mitt hade man
dock i allmänhet övergått till att använda propellrar. Segel förekommo dittills i regel i
kombination med ångdrift men blevo under århundradets senare hälft ganska snart
för det mesta bortlagda. Den första maskinbåt, som med fördel begagnats för
krigsändamål, torde hava varit hjulångaren »Diana», vilken den kände romanförfattaren,
kapten F. Marryat under
en expedition i Indien åren
1823—24 hade nytta av. Ett
typiskt krigsskepp från • år
1830 visar fig. 1007,
föreställande den engelska ångfregatten
»Phoenix», 61 m lång, 9.75 m
bred (exkl. hjulhusen),
tremastad och försedd med två
ångmaskiner, om tillsammans
220 hästkrafter, vilka kunde
ge fregatten en fart av 8
knop. Hjuldrivna krigsskepp
hade sin bästa tid omkring
år 1845, då en av samtidens kraftigaste örlogsmän, »Terrible», n&y utrustad med
ett 800 hästkrafters hjulångmaskineri. Skeppet förde 16 tunga kanoner.
Pansarets införande under 1800-talet bildar en epok inom örlogsfartygens historia.
Enklare slags skyddsbeklädnad på fartyg hade dock förekommit redan i gamla tider.
Grekernas och romarnas krigsskepp bekläddes å vissa delar med ett tjockt lager av
djurhudar, »coria», mot vilket fiendens kastvapen studsade tillbaka. Sådan beklädnad
liksom filt förekom ock på de medeltida krigsskeppens kastell. I sjöslaget vid Palermo
år 671 voro sålunda normandernas galärer behängda med filt, ett skyddsmedel som
saracenerna redan dessförinnan länge använt å sina »dromoner». De ofta längs relingen
i tätt sluten rad ställda sköldarna Utgjorde ju också ett slags pansar. Filtbeläggningen
ersattes längre fram med ett tjockt läderpansar, såsom exempelvis på Peters av
åra-gonien krigsskepp vid fransmännens fördrivande från Sicilien år 1282. I slutet av
1100-talet använde saracenerna blypansar på dromonerna, en förbättring som snart upptogs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
